Det är Provinskonventets ledamöter som utgör valkorporationen vid biskopsval inom Missionsprovinsen. Det betyder att delegater från Missionsprovinsens församlingar och understödjande organisationer, samt Prästkollegiet väljer Missionsbiskop, efterträdaren till biskop Roland.
Utöver det personliga har vi bett Gunnar Andersson, Rolf Pettersson och Bengt Ådahl ge respons på frågor som rör dels Missionsprovinsen som en nödvändig aktör i svenskt kyrkoliv, dels Kristi kyrka överhuvudtaget, eftersom det är den som är ansatt i världen, och om den löftet gäller att helvetets portar skall inte få makt över den (Matt. 16:18).
Berätta lite om Dig själv, Gunnar – din bakgrund, familj och tjänst!
– Jag är uppvuxen på en liten gård i Tostared, och i den svenskkyrkliga församlingen där, som nr 8 (född 1976) i en syskonskara på 10. Mitt stora intresse var lantbruk vilket gjorde att jag gick på Strömma naturbruksgymnasium och sedan arbetade på två mjölkgårdar.
Under hösten -97 gjorde Herren evighetsperspektivet, för mig själv och andra, levande vilket bidrog till ett år på Fjellhaug bibelskole i Oslo. Där väcktes frågan om Herren kallade mig att predika evangeliet om Jesus. Det ledde vidare till studier på Församlingsfakulteten, 2000-03, och pastoralkurs på Lutherstiftelsen, följt av tjänst i Värmland och delvis på tidningen Kyrka och Folk.
Efter prästvigningen i februari 2005 tjänstgjorde jag på Kyrkliga Förbundet och Kyrka och Folk. 2010 till sommaren 2014 kombinerades det med tjänst i Tabor i Kisa och Östra Smålands Missionsförening. Sedan dess är jag missionsgårdspastor på Fridhem i Vännäs.
Jag har fått en underbar familj bestående av min hustru Ailen och barnen Samuel (10), Mattias (9), Miriam (7) och Helene (2).
Varför behövs Missionsprovinsen i Sverige?
Behovet av församlingar präglade av nådemedelskristendom är mycket stort i vårt land. Många kristna är hemlösa och behöver för egen del gudstjänst och gemenskap för att bli bevarade och växa i tron. Levande församlingar har också visat sig vara helt avgörande missionsstationer för att nå andra. När Guds ord förkunnas får besökande ett möte med Jesus och redan kristna blir uppbyggda, så att de kan leva trons liv mitt i sin vardag, vilket också blir ett vittnesbörd för andra.
Inom Missionsprovinsen växer det glädjande nog fram fler och fler sådana församlingar.
Vilka utmaningar verkar Kyrkan i Sverige befinna sig i?
Den stora nöd vi ser i vårt land har sin bakgrund i att vi som folk vänt ryggen till Gud och Hans ord. Det gör att människor blir bundna av olika religioner och tankemönster. Samtidigt är jag rädd att kyrkorna i hög grad förlorat tron på att Den helige Ande verkar genom Guds ord och anpassat sitt arbete efter mänskliga strategier och teorier.
Vår kallelse att frimodigt verka så länge dagen varar står fast. Låt oss be att Herren förbarmar sig över vårt folk och om att vi får frimodighet och uthållighet i tjänsten att förkunna evangeliet om Jesus, världens Frälsare!
Ϡ
Berätta lite om Dig själv, Rolf – bakgrund, familj och tjänst!
Jag är prästvigd för Göteborgs stift 1986 av biskop Bertil Gärtner. Min fru Kiki (Christina) är teolog och bibliotekarie och arbetar som skolbibliotekarie på Brandströmska skolan i Nylöse, Göteborg. Vi har tre vuxna barn och vi bor sedan 1991 i Lilla Edet, 5 mil från Göteborg, 2 mil från Trollhättan.
Sedan snart två år är jag komminister i Västerlanda församling med ett samordningsansvar för konfirmand- och ungdomsarbetet i Lilla Edets pastorat. Jag trivs alldeles utmärkt i min tjänst. Jag har varit komminister i Göteborgs S:t Pauli i 14 år, innan dess 11 år som komminister i Fuxerna pastorat, Lilla Edet.
Efter stor vånda har jag kommit fram till att jag ska stå till förfogande i detta val. Egentligen vill jag inte men tycker att man ska ställa upp om man blir tillfrågad och får röster. I skrivande stund vet jag dock inte vad detta kommer att innebära för mig. Att det är fråga om en avlönad tjänst vet jag men inte i vilken omfattning. Ska jag ordna ett civilt arbete? Finns förutsättningarna för att jag ska kunna ställa upp? Helst av allt vill jag vara kvar i min tjänst, för jag arbetar med framtidsfrågorna: konfirmander och ungdomar.
Varför behövs Missionsprovinsen i Sverige?
Efter Präst- och Diakonmötet i Göteborg, våren 2017 ansökte jag om medlemskap i Missionsprovinsens prästkollegium. Anledningen till det är ett svar på frågan varför Missionsprovinsen behövs. Jag menar att om man ska kunna leva ett apostoliskt liv i Svenska kyrkan idag, måste man stå i någon sorts relation till Missionsprovinsen. Ett annat svar är att det i vårt land behövs gudstjänstgemenskaper där människor kan fira gudstjänst, leva och fördjupas i sin tro.
Vilka utmaningar verkar Kyrkan i Sverige befinna sig i?
Vi lever i ett starkt sekulariserat land. Vår uppgift är att i denna tid frimodigt bekänna Herren Kristus.
Ϡ
Berätta lite om Dig själv, Bengt – bakgrund, familj och tjänst!
Mitt namn är Bengt Ådahl. Född i Göteborg 1951. Uppvuxen i ett prästhem i Eldsberga, Halland, har jag präglats av traditionen i Göteborgs stift. Studier i Lund. Gift sedan 1975 med Ann-Mari. Vi har 5 vuxna barn med familjer.
Jag prästvigdes för Göteborgs stift 1975 av biskop Bertil Gärtner och blev kyrkoadjunkt i Älvsered, Fagereds pastorat, 2 år. Sedan komminister i Limmared, Länghems pastorat, 9 år; kyrkoherde i Slättåkra-Kvibille, 32 år. Jag gick i pension den 4/2 2018. Dekan i Södra Hallands Dekanat, Synoden. Ordförande i SELMA (=Stiftelse för Evangelisk-Lutherskt MissionsArbete). Nu tjänstgör jag i Missionsprovinsens uppstart i Halmstadstrakten.
Varför behövs Missionsprovinsen i Sverige?
Jag ser Missionsprovinsen som en absolut nödvändighet i dag för att rädda klassisk kristen tro, så som vi tagit emot den, till kommande generationer. Den officiella Svenska kyrkan håller på att förskingra arvet; skäms över sin lutherska bekännelse och hindrar dem som vill hålla fast vid den. Präster nekas tjänster, om de inte är tillräckligt följsamma till ”den nya ordningen”. Goda prästkandidater vägras vigning. Därför behöver Missionsprovinsen viga nya präster.
Kristna måste kunna samlas till rätta gudstjänster med rätt vigda präster, där det förkunnas ett rent och klart Guds ord med lag och evangelium, synd och nåd. Jesus Kristus är den stora huvudsaken! Detta måste vara tydligt i gudstjänsten.
Missionsprovinsen behövs för att sakramenten skall brukas på ett riktigt och fullödigt sätt.
Missionsprovinsen behöver upptäcka, uppmuntra och stärka prästkallelser och diakon-/diakoniss-kallelser.
Missionsprovinsen behöver odla kontakter med kristna i andra traditioner i den världsvida kyrkan, som vill vara trogna mot Herren. Missionsprovinsen behöver då vara en tydlig luthersk bekännelsetrogen röst i den världsvida kyrkan och vara klar i sin egen identitet.
Vilka utmaningar verkar Kyrkan i Sverige stå inför?
* Sverige är ett post-kristet land i dag. Utmaningen är att nå de sekulariserade människorna, som inte vet vem Jesus Kristus är. De flesta är likgiltiga och det är en utmaning i sig. Många är vilsna.
* Att samla kristna till gudstjänst i sund gemenskap med varandra, med Kyrkan, så att de kan växa som kristna, bli Bibelälskande, bedjande och brinnande i tron och så leva ut sin tro på Jesus i samhället. Att göra kristna skickliga och utrustade till att vara en frisk och helande gemenskap. Kommande generationer skall kunna växa in i en levande kristen tro.
* Att bryta fördomar hos andra bekännelsetrogna kristna mot Missionsprovinsen, så att de blir frimodiga och kommer med i Missionsprovinsen. Att motverka anpassningsfaran.
* Kristna minoriteter marginaliseras: Kyrkan måste stå upp för en tydlig profilering. Att bevara och förvalta klassisk kristen tro. Nya koinonior behöver startas
* Politiseringen av värderingarna i samhället: Här behöver kristna vara med i samhället och vara tydliga i att föra fram kristna värderingar.
* Den stora utmaningen: Att bevara tron på Jesus Kristus!
Jakob Okkels