– ett avtal om kyrkogemenskap och samarbete

De nordiska missionsstiften har tecknat ett avtal om samarbete. I anslutning till det finländska stiftets konvent i Lahtis 7 nov. 2015 ägde det högtidliga undertecknandet rum. Stiften representerades av sina resp. biskopar – förutom vår egen missionsbiskop, Risto Soramies i Finland och Thor Henrik With i Norge.

Vid det finländska konventet hade strax innan avtalet godkänts. Vi själva godkände det vid vårt konvent i Göteborg 10 okt. (om än med en protokollsanteckning om hur vår bekännelse är formulerad i vår provinsordning). I Norge hade det godkänts vid stiftets konvent 31 okt.

Biskop Roland underströk betydelsen av överenskommelsen genom att i samband med undertecknandet göra följande uttalande:

Det är en stor glädje för mig som missionsbiskop i Sverige att underteckna detta samarbetsavtal.

För 12 år sedan bildade vi Missionsprovinsen i Sverige. Nu har vi vid vår sida missionsstift i både Finland och Norge. Vi är inte ensamma!

Vi tecknar nu ett avtal om gemenskap och samarbete. Våra nationella folkkyrkor är strängt bundna till sina länder. Vi däremot söker oss över gränserna, eftersom Kristi kyrka är större än en jordisk nation. Med bibehållen självständighet för de samverkande stiften, ser vi det som ett gemensamt ansvar att bevara den lutherska traditionen oförfalskad i våra nordiska länder, och att räcka det bibliska budskapet till nya människor.

Må Guds Ande leda oss i denna vår gemensamma strävan!

Ett nära samarbete har sedan länge ägt rum. Det finländska stiftet var ju till att börja med en del av Missionsprovinsen, med tiden med en egen bitr. biskop, Matti Väisänen. När biskop Børre Knudsen av hälsoskäl måste avgå som biskop för församlingar i Nordnorge, bad dessa att de svenska och finländska missionsbiskoparna skulle viga den nya biskop som valts, Thor Henrik With. Församlingarna bildade sedan, runt sin nye biskop, ett missionsstift i Norge.

Det fanns dock anledning att stadfästa denna samverkan i en formell överenskommelse. Vid några biskopsmöten arbetades ett förslag ut, och i våras kunde det presenteras för stiften.

I avtalet, som slutligen undertecknades i Lahtis, fastslås, att vi har en gemensam historia i vårt motstånd mot utvecklingen i våra folkkyrkor, och att vi har gemensam bekännelse. Det fastslås att vi har ’altar- och predikstolsgemenskap’. Det betyder att vi inbjuds att ta emot nattvard i de andra stiften, och att den som är präst i ett av dem, erkänns i de övriga. Två gånger om året skall ett nordiskt biskopsmöte hållas (där varje stiftsbiskop åtföljs av en adjunkt). Vänskapsförhållanden mellan församlingar över gränserna uppmuntras. Givetvis lovar vi att be för varandra.