Det blåste en kylig vind i Stockholm, när vi kom till S:t Sigfrids kyrka på Lilje­holmen. Den kallas av några för E4-kyr­kan, för en bit söder om Essinge-öarna ser man toppen av tornet på småkyrkan precis intill E4:an. Men inne i kyrkan var det ljust och varmt. Medlemmar i S:t Stefanus koi­nonia, som brukar fira gudstjänst där, höll på att avsluta smyckningen av kyrkan inför prästvigningen. Det hördes körsång och orgelspel. Det ordnades för kyrkkaffe. Prästerna klädde sig i albor och biskoparna Arne och Göran i sina kåpor. Så småning­om fylldes bänkarna – främst med med­lem­mar ifrån koinoniorna S:t Stefanus, Alsike och S:t Eriks gudstjänstgemenskap.

Högmässan med prästvigning började kl 13 med procession. Efter psalmen 419, som är en bön om att Gud – enligt sin egen ord­ning – vill skicka trogna präster och bevara sin kyrka, höll biskop Arne vigningstalet. Det var samtidigt bere­delseord, och kan läsas i sin helhet här på Missions­provinsens hemsida. Läs vigningstalet här!

Under rubriken: ”Gör vad Jesus än säger till dig!” talade biskop Arne till ordinanden Kalle Väätäinen om, hur han gått in på lydnadens väg genom att följa Guds kallel­se. Vägen kan se olika ut för olika männi­skor, men man kan bara gå den i lydnad, om man lyssnar noga och ödmjukt till Guds ord som just Guds ords tjänare, Verbi Divini Minister.

Två saker är dock gemensamma för alla förkunnare: De skall förkunna Guds lag och Guds evangelium, och om detta sa biskop Arne följande till ordinanden och till alla präster: ”Det kan ta emot att förkunna det verkliga allvaret i varje sär­skilt bud. Men säger HERREN till oss människor: Du skall! Du skall icke! – då ska prästen säga detta i sin förkunnelse. Må Herren genom sin Ande ge dig frimodighet att förkunna vad Gud kräver. Må han också ge dig den ömsinta kärlek till människorna och den visdom i Guds ord du behöver för att för­kunna lagen så att den helige Ande får nå in i människors hjärtan med lagens upp­lysning.

… När det gäller förkunnelsen av Guds evangelium ska du förkunna allt vad Her­ren säger i sitt Ord om Kristi försoning. Den som dignar under lagens krav ska i din förkunnelse möta Frälsaren. Han som säger: Den som kommer till mig skall jag sannerligen inte kasta ut. Det ljuvliga evangeliet om Jesus Kristus och syndernas förlåtelse får inte saknas i någon predikan. Jesus är Frälsaren från synd och död till ett liv i Kristi försoning. Och till ett liv i segerns tecken. Kristus är segraren över synden, döden och djävulen. Han har makt att bevara de sina till den eviga glädjen hos Gud. Det är på grund av detta evan­gelium det är en glädje att få vara präst och att få göra vad än Herren säger i sitt Ord; att få ge Anden möjlighet att komma in i människors hjärtan med evangeliets upplysning.”

Mellan textläsningarna sjöng kören en psaltarpsalm under ledning av Sr Karin Jo­hansson från Alsike, och sedan predikade Juhana Pohjola från Lutherstift­elsen i Fin­land. Lutherstiftelsen represen­teras fram­över i Missionsrådet – enligt Provins­konventets beslut i höstas – genom Juhana Pohjola och arkitekten Erkki Pitkä­ranta (suppl.). Lutherstiftelsen har anställt Kalle och har bett om denna prästvigning. Pastor Pohjola predikade över texten från Joh 4:5ff om den samaritiska kvinnan vid Sykars brunn.  Läs predikan här!

Efter predikan började biskop Arne vig­nings­handlingen med bön för församling­en, den kallade och alla Ordets tjänare. Konsisto­riets sekreterare, Ingemar Fride­fors, läste kungörelsen och assistenterna läste bibel­ord. Ordinanden avlade trosbe­kännelsen och prästlöftet, och medan kören sjöng ”O du helge Ande, kom” ifördes han stola och mässhake. Vid handpåläggningen deltog alla prästerna – bl a Janne Koskela som vigdes för ett år sedan och Niko Vannas­maa som vigdes 2005. 

Biskop Arne avslutade vigningen med or­den: ”Så gå nu ut och var herde för Guds hjord som du har i din vård; var det inte av tvång utan av fri vilja, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herre över din församling, utan var föredöme för hjorden. Då skall du, när Överherden uppenbarar sig, få härlighe­tens segerkrans som aldrig vissnar.” och läste sedan välsignelsen över Kalle Vää­täinen, VDM.

Kalle fick omedelbart bistå biskop Arne vid utdelandet av nattvarden, då kören sjöng ”Allas ögon väntar efter dig” av H. Schütz. Stående sjöng vi alla till sist Guds lov för inkarnationens under (Sv. Ps. 132:2-3), medan den nyvigde tillsammans med präst­erna och biskoparna gick ut.

Det är en nåderik händelse, när vi i Mis­sionsprovinsen kan fira gudstjänst och höra om våra synders förlåtelse och ta e­mot den, och det är stort, när vi vid präst­vigningen kan ta emot dem Herren sänder till oss. Det var en festlig dag, och det var många glada miner och samtal vid kyrk­kaffet, som S:t Stefanus koinonia också stod värd vid. Kollekten som togs upp till Missions­provinsens arbete uppgick till 4 037,00 kronor.