Förra sändebrevet innehöll bl.a. en artikel av Patrik Toräng med rubriken ”Inom­världslighet”. Gunnar Persson har reagerat på delar av innehållet i den­na, och in­kommit med några skriftliga reflexioner som Patrik i sin tur har svarat på.

Mycket kortfattat menar Gunnar att de gudstjänstformer som Patrik kri­tiserar i sin artikel inte bör dömas ut i sig. Han skriver bl a: ”Jag menar att det är attityden, vårt förhåll­ningssätt, innehållet, som avgör om något är Gudstillvänt eller inom­världslig, inte den yttre formen – även om dessa inte helt kan skiljas ifrån varandra.

Det är insidan, inte utsidan, som räknas (Matt 23:25-28). Det är inte var vi ber, som är det av­görande, utan om vi gör det ’i Ande och sanning’ (Joh 4:19-24). De Gudstjänstformer Patrik räknar upp, kan naturligtvis urarta och missbrukas. Men de kan också just leda oss från denna världen till ett genuint möte med Gud. Lov­sångs­gudstjänsten kan naturligtvis leda bort från tron på ordet, till en tro som ständigt kräver nya käns­lor. Men rätt utformad leder den närmare Guds tron och in i Hans kärlek och härlighet.” Gunnar skri­ver vidare att även låg- och gam­malkyrkliga predikoguds­tjänst­er riskerar att bli inomvärldsliga, om de stannar vid läran – som i sig är god – utan att läran får leda vidare till en personlig relation med Gud.

Patrik Toräng svarar att han med ett antal exempel velat visa hur olika gudstjänster under vissa omstän­digheter kan försumma att lyfta fram det så avgörande evighets­per­spektivet. Han skriver bl a: ”Fak­tum är samtliga exempel i min ar­tikel avsåg att lyfta fram hur illa det ofta kan bli i en kristenhet som, en­ligt min bestämda uppfattning, i vår tid mer än i andra tider, kon­fron­teras med den skötesynd som heter inomvärldslighet. Fallen som nämn­des i artikeln åtföljdes ju av en beskrivning av hur vissa typer av gudstjänster kan urarta. Självfallet utgör varken pompa och ståt eller lokala traditioner i sig missförhål­landen. En gudstjänst där man t.ex. lagt ner mycket omsorg för att litur­gin skall vara vacker och genom­tänkt behöver naturligtvis inte sak­na evighetsperspektiv.”

Avsikten var alltså inte att döma ut dessa former i sig. Patrik menar också att den predikogudstjänst­tradition Gunnar nämner, främst bör vara vaksam mot andra risker att förfelas än just ”inomvärldslig­hetens fara”.

Diskussionsinläggen är publicerade på Missionsprovinsens hemsida, där Patrik Torängs ursprungliga ar­tikel också publicerades.

Kansliet