– en hälsning från en av Missionsprovinsens församlingar –
Vid Missionsrådets sammanträde, den 8 september, bejakades en ny medlemsansökan från Sankt Matteus församling i Helsingborg. Vi gläds åt att en ny gudstjänstgemenskap (koinonia) har bildats. Här följer en hälsning från församlingen (i Sändebrevet, nr. 115 2019, rapporterades första gången om ett ”Nytt initiativ i Helsingborg”).
Helsingborg är en stad som vuxit alltmer och som numera är Sveriges åttonde största. Här finns Sveriges näst största containerhamn, här möts Västkustbanan och Skånebanan och här finns en flitig färjeförbindelse västerut till Själland. Dessutom finns det många i området som antingen redan hade en koppling till provinsen, eller som efterfrågade verksamhet.
Således bestämde vi oss för att fira gudstjänst i staden. Den 10 november förra året bjöd vi in till högmässogudstjänst, ledd av vår missionsbiskop, som predikade om kristen omsorg. Därefter åts en lättare kvällsmat och biskop Bengt talade över temat: ”Vad vill Missionsprovinsen?”.
Lokalen var den väckelsehistoriskt spännande EFS-kyrkan i Helsingborg, där det hållits gudstjänster sedan 1877. EFS-församlingen i Helsingborg kan spåra sina rötter i herrnhuthisk väckelse samt Peter Wieselgrens tid som kyrkoherde i staden. För att uppföra ”Stora missionshuset” bildades ett särskilt aktiebolag, och drivande i såväl styrelse som finansiering var Helsingborgs rikaste man, ”konsul Olsson”.
Drygt 50-talet personer slöt upp och deltog under novembereftermiddagen, och vi bjöd in till ytterligare en gudstjänst i december. Andra söndagen i advent ledde så distriktsledare Andreas Karlgren högmässan med samma goda uppslutning som månaden innan. Den mejllista som vi låtit intresserade skriva ned sin e-postadress på hade nu blivit riktigt lång.
Således beslutades att fira gudstjänst mer permanent. Vi bokade in oss varannan vecka under hela vårterminen, med start den 19 januari. På tredje söndagen efter trettondedagen ledde Mattias Lindström gudstjänsten och vi beslutade efter denna att starta en församling. Biskop Bengt hade då förordnat Patrik Toräng som tillförordnad kyrkoherde och vid mötet valdes ett interimkyrkoråd.
Att hitta sina former och anpassa sig efter den lokal man befinner sig i är en process för varje församling. Vi beslutade att som huvudregel ha högmässa, om inte söndagens präst av något särskilt skäl önskar annorlunda. Efter några söndagar hade vi hittat ett fungerande sätt för den stående kommunionen, där prästerna inte behövde riskera att snubbla i trappan upp till estraden hela tiden.
Ett annat problem: när står vi och när sitter vi? Olika svenskkyrkliga fromhetstraditioner står respektive sitter ju under samma moment i högmässan. Under GT- och epistelläsning blev det olika varje gång. Likaså under nattvardsbönen. Till slut hittade vi vår form och en egen agenda där detta är tydligt utmärkt.
Coronapandemin satte efter ett tag stopp för det uppskattade kyrkfikat, medan andra saker, såsom söndagsskolan, har rullat på. Vid senaste högmässan var dock kyrkfikat återinfört, med individuellt inplastade mackor och diverse andra anpassningar.
Ständigt hittar nya människor vår gemenskap, somliga har känt sig kyrkligt hemlösa under en tid, men känner att man nu har en församling att gå till där evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.
På Helga Trefaldighets dag, den 7 juni, hölls kyrkstämma där terminen utvärderades, en församlingsordning fastslogs och vi beslöt ansöka om att formellt upptas som koinonia i Missionsprovinsen.
Sankt Matteus församling, som fick sitt namn på förslag från biträdande biskop emeritus Lars Artman, har alltså en roll att spela i Helsingborgsområdet. Hur vi kan nå människor med evangeliet diskuteras ständigt och flera idéer finns. Framtiden är i Herrens händer.
Adam Davidsson
Ordförande i Sankt Matteus församling