Syster Marianne Nordström har, 97 år gammal, lämnat vår jordiska gemenskap och gått för att möta sin Herre.
Hon gjorde betydelsefulla insatser för Missionsprovinsen. Hon var närvarande vid det möte i augusti 2002 då det beslutades att inleda bildandet av en fri provins i Svenska kyrkan. Det var på hennes förslag den kom att kallas Missionsprovinsen. Hon invaldes omedelbart i den grupp som skulle forma en stödförening. Hon utarbetade sedan en folder som delades ut vid Linköpingsmötet på hösten 2002. Hon var under många år ledamot av Missionsrådet.
Syster Marianne är främst känd för två saker: hon var den första nunnan i Svenska kyrkan sedan reformationen, och hon tog i Alsike kloster emot, och vid några tillfällen gömde, flyktingar.
Hon var 29 år gammal när hon 1954 inför Gunnar Rosendal, ”Fader Gunnar”, avlade löften om fattigdom, kyskhet och lydnad. Hon hade varit i ett kloster i England och insett vad Gud kallade henne till. Men det var inom Svenska kyrkan hon ville forma ett ordensliv. Efter en tid fick hon sällskap av syster Ella, och de bildade Den Helige Andes Orden. De började i Spånga i norra Stockholm, och kom sedan till Uppsala. Efter några år kunde de flytta in i den tomma skolan bredvid Alsike kyrka.
Där i Alsike knackade en dag några flyktingar på, och systrarna fann sig kallade till en helt ny uppgift. Klostret blev en fristad. Rader av flyktingar har blivit mottagna, och systrarna har hjälpt dem genom juridiska processer för att få asyl. Många har funnit en god plats i vårt samhälle. Endast några få bor nu kvar.
Alsike kloster leds numera av syster Karin, väl känd i sitt engagemang för flyktingar. Hon har vid sin sida syster Rose, från Kenya, och Elisabet, än så länge novis.
Syster Marianne verkade hela sitt liv för att Svenska kyrkan skulle bevara sitt apostoliska, allmänkyrkliga och reformatoriska arv. Efter att ha varit engagerad i arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse och Svenska kyrkans fria synod, insåg hon att läget i Svenska kyrkan krävde ännu ett frimodigt steg. Därför tvekade hon inte inför tanken på att bilda Missionsprovinsen. Samtidigt höll systrarna kontakter med trogna delar av Svenska kyrkan. De deltog alltid i högmässorna i Alsike kyrka. Prästerna i Knivsta pastorat gengäldade detta med att inte utsätta dem för något som kunde vara emot deras samvete.
Må hon vila i frid och uppstå i härlighet!
Av Biskop em. Göran Beijer | Foto: Ulf Klingström
Syster Marianne var också den som formgav Missionsprovinsens vapensköld, som togs i bruk 2009. Hon skriver följande om tankarna bakom:
Missionsprovinsens vapensköld är baserad på Svenska kyrkans gamla vapensköld – men med omkastade färger så att bakgrunden är gul och korset rött – eftersom Missionsprovinsen enligt sin konstitution (Provinsordningen) vill vara ett fritt stift inom den svenska kyrkotraditionen.
I stället för Erikskronan finns Missionsprovinsens biskopskors i silver med pik som ett missionskors.
Korset är nedstucket i en kulle som symboliserar den värld vi har satts att föra till Kristus – därvid kastas färgerna på kullen om vilket kan ses som en symbol för återställelsen av den gamla svenska kyrkan innan reformerna från 1958 och 2000.
Vapenskölden finns att köpa som pins. Denna fina lilla pin kostar 20 kronor och kan beställas via Missionsprovinsens kansli, info@missionsprovinen.se.