– Julbetraktelse över Jes. 9:6 –
Sonen är född! Guds egen Son är född! Han som är Gud av Gud, Ljus av Ljus, sann Gud av sann Gud, född och inte skapad, av samma väsen som Fadern. Han är född av Fadern i evighet och nu föds han av Jungfrun i tiden. Jungfrun, den andre Eva, föder den andre Adam, Sonen, Kristus. Hon föder honom, hon lindar honom och hon lägger honom i en krubba. Och nu ligger han där, lindad, nyfödd, på halm och strå. Han har kommit. Han är här.
Detta är det största av allt. Gud själv har i Kristus Jesus antagit kött och blivit Människa. Han, genom vilken allt är skapat (Kol. 1:16) har stigit ned och in i sin skapelse och blivit en del av den. (Joh. 1:1f). HERREN Gud har i sanning stigit ned till människorna tidigare på många sätt och i många tider (1 Mos. 1-3; 2 Mos. 3:2-4; 40:34f; 1 Kung. 8:11; 2 Krön 5:14 m fl). Men aldrig[1] har han stigit ned på ett sådant sätt att människor kan komma honom så nära att de till och med kan röra vid honom, som ett barn kan röra sin far, eller en älskad sin älskade. Så var det inte tidigare (2 Sam. 6:6). Men nu kunde de t o m ta honom i hand, omfamnas av honom och ligga till bords med honom. Ja, de kunde komma honom så nära, att de kunde gripa tag i honom, slå honom, spotta på honom och slå spikar rakt igenom hans händer och fötter. De kunde spika fast Gud på ett kors och sedan sticka fingrarna i såren. Men det börjar här, i stallet. Här ligger han, sann Gud och sann Människa, helt nåbar, ofattbart sårbar och utlämnad om ingen tog hand om honom. Ett spädbarn. Fullständigt beroende av sin mor. Och ändå är det detta spädbarn som änglarna tillber (Hebr. 1:6).
Det är till detta spädbarn som herdarna kommer (Luk. 2:16f) och det är denne Son som de vise männen tillber och ger sina gåvor (Matt. 2:11). Det är denne Son som Simeon i Templet tar i sina armar och säger att mina ögon har sett din [Herrens] frälsning (Luk 2:30). Och det är denne Son som Maria kunde böja sig ned till och kyssa på kinden. Hon kunde kyssa allsmäktig Gud på kinden. Hon kunde ta honom i famnen och hålla honom tätt, tätt intill sig. Och detta utan att förgå. Hur är det möjligt? Ingen kan se Gud och leva (2 Mos. 33:20), än mindre röra vid honom. Var hon exceptionellt syndfri i sig själv? Nej. Och ingen av de andra som rörde vid, eller såg honom var det heller.
Förklaringen ligger inte hos dem, utan hos Gud. Gud har i Kristus antagit kött och blivit Människa. En sann Människa, utan synd, så som vi var skapade från början. Och därför, för att Kristus är Gud och Människa så kan han möta en annan människa, en syndig människa och komma henne nära, så nära som en människa kan komma en annan, och detta utan att hon förgår. Likt Mose fick se Gud på ryggen för att han inte skulle förgås av Guds härlighet (2 Mos. 33:18-23) får människorna nu se Kristus utan att förgås av Guds härlighet. För Kristus har antagit kött och blivit Människa.
Han blev det för att kunna komma oss nära. Han vet att vi i all vår synd inte kan ta oss till honom om vi så ansträngde oss med allt vi äger och har. Så han kommer till oss. Han föds för oss. Han blir Människa för oss. Och sedan utför han hela sin frälsningsgärning för oss. Och den börjar i krubban i stallet, på halm och strå.
Så som Rut finner sin Boas i höet (Rut 3:6-9), så finner den kristne Kristus i höet. Brudgummen Kristus lägges på strå i ett stall, och där låter han sig finnas av sin Brud, Kyrkan. Där låter han sig omfamnas och bäras av sin mor Maria och där låter han Kyrkan omfamna honom och bära honom genom Ord och Sakrament. Och han gör det därför att ingen syndare kan se Gud i all sin härlighet och leva. Men alla syndare kan se Kristus och få evigt liv och salighet. Den som genom tron ser Jesus, hon har allt en människa kan behöva. Den som genom tron ser Sonen i stallet, hon har en nådig Gud. Den som genom tron ser Barnet i krubban, för henne finns förlåtelse för all hennes synd. Och den som ser Messias i Marias famn, hon tillber honom, tillsammans med alla änglar och alla heliga genom alla tider och sjunger Helig Helig Helig är HERREN Gud Sebaot. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet. Hosianna i höjden. Välsignad är han som kommer i Herrens namn, Hosianna i höjden.
För han som tronar i höjden är den Son som blir oss given. Barnet i krubban är vår Återlösare. Detta spädbarn är vår Frälsare. Denne hjälplöse är den Allsmäktige. Sonen i stallet är Kristus, Barnet i halmen vår Herre och vår Gud.
Amen.
Oscar Wessman
Göteborg
Prästkandidat i Missionsprovinsen
[1] Den preinkarnerade Kristus i lustgården undantagen.