Det står i episteln för Första söndagen i Advent att ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen eller se in i den. 

De som indirekt här nämns tillhör det skapade, inklusive vi själva. …ingen i himlen – inte ens Guds heliga änglar befanns värdiga till att se in i bokrullen. Och när vi läser att ingen… på jorden eller under jorden så är det ett fastställande av att INGET skapat är värdigt att öppna bokrullen i Guds hand – Vi anar här syndafallets oerhörda konsekvenser. 

I Romarbrevet står det att hela skapelsen blivit lagd under förgängelsen¹. Satan visste vad han gjorde då han med list fick människorna att synda mot Gud. Förmodligen trodde han att slaget var vunnet och med tanke på apostelns reaktion vid den himmelska synen så hade man kunnat tro att allt hopp var ute. Johannes grät bittert över att ingen befanns värdig att öppna bokrullen och bryta dess sigill.

Så långt möter vi i episteltexten lagens stränga ord som faktiskt förklarar att vi är ovärdiga…

• inte värdiga att kallas Guds barn
• inte värdiga Guds kärlek eller nåd
• inte värdiga Guds rike.

Ingen syndare är värdig och det är lagens uppgift att avslöja oss som syndare så att vi kan vakna upp och med förfäran inse att ett liv i otro leder till fördömelse! Det är först då vi ropar: HJÄLP! FÖRLÅT MIG MINA SYNDER!

Med den helige Andes hjälp och ledning blir vi mottagliga för Gud ord, för Evangeliet. Det var det glada budskapet, Evangeliet, som en av de äldste fick förkunna och trösta Johannes med: Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill.

Vilken glädje! Det finns EN som är värdig att öppna bokrullen och bryta dess sju sigill – nämligen lejonet av Juda stam, Davids rotskott…² Båda namnen är benämningar på Messias, på Jesus Kristus. Han är värdig och endast Han. Varför det? 

Svaret är att Jesus Kristus är Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa…

Orden från den Nicaenska trosbekännelsen förklarar VEM Jesus ÄR och vad Han har gjort för vår salighets skull. I tro på honom har vi blivit värdiga att komma inför Gud och ta emot hans kärlek och nåd. 

Advent och jul är åminnelsehögtid då vi får se tillbaka på det stora och mäktiga som Johannes beskriver med orden:

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.  … Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.³

Advent och jul är också en tid då vi får blicka framåt i väntan på Jesu återkomst. Vår erfarenhet och våra ord räcker inte till för att beskriva det underbara i Guds rike, men i ord och handling kan vi vittna om Jesus Kristus. Vi kan berätta att Han är vår och hela världens ende, sanne Frälsare. Vi kan bjuda med familj, grannar, vänner, kollegor och andra vi möter att komma och delta i högtiderna som ligger framför oss. Kom och se! Gud är barmhärtig och full av nåd, vilken vi tar emot i tro på Jesus Kristus – Han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige (Upp 1:8).

Av Magnus Olsson  |  Bild: pexels.com

1. Rom 8:20. ↩︎
2. Jmf. 1 Mos 49:8f. och Jes 11:1f. ↩︎
3. Joh 1:14, 16-18. ↩︎