Biblisk klarsyn i tider av könsförvirring

Mikkel Vigilius, teol. dr. och lärare på Luthersk Missions bibelskola i Hilleröd, Danmark, har skrivit boken “Kampen om kønnet” (2019). Den har översatts till svenska i bearbetad form och utgivits av Kyrkliga Förbundets bokförlag (2022). Profilutskottet har läst och recenserat boken.

Kampen om könen – Mikkel Vigilius

För ett antal år sedan hördes första gången uttrycket “hen” användas som ett substitut för han eller hon. En sådan till synes obetydlig sak förenades med regnbågsrörelsens och feminismens framfart i västvärlden, som varit särskilt intensiv i Sverige. Ordet speglar samtidens positiva framlyftande av könsneutralitet stick i stäv med Bibelns ord om man och kvinna. För den som vill följa Guds Ord är det viktigt att veta vad som i biblisk mening är oväsentligheter och vilka situationer som däremot kräver bekännelse och fasthet. Detta i en tid där vi som kristna känner oss allt mer ensamma i vår uppfattning och möter mindre förståelse för de bibliska tankegångarna. Vi är kallade att älska alla människor, men förhåller oss samtidigt till orden i Första Korintierbrevet: Kärleken “… gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen” (1 Kor 13:6). Här kan en bok som Kampen om könen vara till hjälp, skriven av Mikkel Vigilius, lärare på Luthersk Missions Højskole i Danmark och redaktör för tidskriften Nyt Liv. I boken varnar han för allvarliga konsekvenser av den pågående könsneutrala vågen och uppmuntrar kristna att stå fasta i biblisk tro, lära och bekännelse. Samtidigt redogör han för hur ett växande berg av biologisk och neurologisk forskning om kön bekräftar Bibelns ord på området.

Boken är indelad i fyra kapitel som ger perspektiv på frågan om kön och transsexualitet. Det inledande kapitlet beskriver kortfattat den historisk-politiska utvecklingen, främst i Sverige och Europa. Kapitlet innehåller även två belysande exempel på könsexperiment i andra länder som i förstone ställts fram som lyckade, men i slutändan på ett tydligt sätt visat hur grundläggande det biologiska könet är för hur vi människor fungerar och att dess påverkan är för stark för att vi ska kunna göra det om intet. Dessa resultat fick dock inte alls samma spridning som de första resultaten som bekräftade den nya ideologin.

Forskning som bekräftar könsskillnader får inte samma genomslag: I kapitel tre redogör författaren för hur forskningsläget inom humanbiologin och neurovetenskapen talar emot tesen att de två könen enbart är en social konstruktion. Trots detta har läroplanerna i skola och förskola, samt behandlingsformerna mot könsdysfori inom vården, under de senaste decennierna baserats på tanken att kön är något individen kan och bör välja själv. Vigilius ger flera exempel på hur Sverige ligger i framkant vad gäller formandet av ungas syn på kön. 1994, för snart 30 år sedan, infördes en läroplan som gav skolan i uppgift att motverka traditionella könsmönster och könsroller. 1998 kom en läroplan för förskolan med liknande målsättning. Pedagogerna uppmanas motverka att barn uteslutande väljer könsstereotypa lekar, exempelvis att en pojke endast vill leka med bilar eller att en flicka väljer att bara pyssla. I en statlig utredningen från 2006 med titeln Jämställdhet i förskolan proklameras att föreställningen att det är skillnad på pojkar och flickor måste utraderas. Vidare gav Diskrimineringsombudsmannen år 2015 ut Lika rättigheter i förskolan, ett dokument som ger ramar för all personal som arbetar i förskolan. Personalen ska exempelvis vara noga med att tala om olika familjekonstellationer såsom homo-, bi- och heterosexuella som jämbördiga och använda barnböcker som återger regnbågsfamiljer positivt. Heterosexualitet får inte framställas som det normala och naturliga.

Hur medveten är kyrka och kristna familjer om den pågående indoktrineringen i svensk skola? Det talas inte mycket om det och det finns ingen uppsjö av upplysande och vägledande litteratur om problemet, trots att det inte är nytt. Desto mer värdefull blir Vigilius korta, men kärnfulla bidrag. Vi behöver verkligen rustas på det här området då samhällsutvecklingen går snabbt och normkritiken tycks få ett allt starkare fäste. Som Vigilius konstaterar kan det vara svårt att veta vilka argument man ska använda i mötet med den nya könsideologin när det i dagens sekulära samhälle inte fungerar att hänvisa till Guds vilja och skapelseordning. Boken ger belägg för det vi alla ser är uppenbart, men har svårt att påvisa i en tid när det inte längre hjälper att hänvisa till sunt förnuft.

I bokens tredje kapitel presenteras forskning om de biologiska skillnaderna mellan könen. Redan tidigt i fostrets utveckling, under sjätte eller sjunde graviditetsveckan sker en könsbestämd utveckling, då pojkar utsätts för stora mängder testosteron, en utveckling som sedan fortsätter i puberteten. Könshormonerna påverkar såväl kropp som hjärna. Barnets hjärna är på så sätt könsspecifik redan vid födelsen, innan det hunnit formas av sin omgivning. Uppfostran och miljö kan däremot ha betydelse för könsidentiteten. Detta gör det moderna könspolitiska projektet desto mer oroväckande:

För den könsneutrala ideologin och pedagogiken är det ett högt prioriterat mål att skapa tvivel och oklarhet om barnets kön i just den fas i livet, där barnet söker hitta fotfäste i en könsidentitet, som svarar till kroppens yttre biologiska utseende och inre biologiska funktion. Det är paradoxalt, att förespråkarna för den könsneutrala ideologin i många år har försökt skapa förståelse och sympati för den lilla minoritet, som har lidit allvarligt under att ha en oklar könsidentitet, bland dessa inte minst de transsexuella. Nu försöker könsneutralitetens förespråkare att på alla barn lägga samma oklarhet och lidande. Vilka psykiska och själsliga konsekvenser det kommer att få för den uppväxande generationen, är oöverskådligt och djupt oroande (s. 76-77).

För Vigilius är “kampen om könen” inte främst en politisk fråga, utan en andekamp. En kamp “… om våra sinnen och tankar, om våra äktenskap och familjer och sist och slutligen om vårt hjärtas förhållande till Gud, vår Skapare och Herre”. I bokens andra kapitel går han igenom vad Bibeln säger om de två könen och deras förhållande till varandra. Att människan är skapad till man och kvinna är inte en bisak, utan centralt för att förstå vad det är att vara skapad till Guds avbild. Äktenskapet ska, när det fungerar som Gud ämnat det, vara en återspegling av Frälsarens förhållande till och offer för sin Kyrka. Äktenskapet är också den av Gud givna trygga ramen för mänskligt samliv. Därför får vi inte låta oss förledas att överge Bibelns ord på denna punkt. Att det är en klar förbindelse mellan kropp och kön, så att kroppen avgör människans kön, är en genomgående tanke i hela Bibeln.

Genom olika förmaningar till män respektive kvinnor, blir det klart att Gud gett de olika könen olika roller och vill att människan ska leva i enlighet med sitt givna kön.

Samtidigt vet vi, vilket även Bibeln antyder, att det finns människor som föds med defekta och otydliga könsorgan där det är svårt att avgöra könstillhörigheten. Det finns också de som trots ett tydligt biologiskt kön har svårt att identifiera sig med sitt kön. Om dessa, de transsexuella, handlar bokens fjärde och sista kapitel. Vilka som ska räknas till kategorin transsexuella är svårt att definiera. En stor del av de som känner sig osäkra på sin könsidentitet en period i barn-/ungdomsåren hittar sedan tillbaka till en stabil könsidentitet som bejakar det biologiska könet. I Sverige och västvärlden har det dock under de senaste decennierna skett en dramatisk ökning av antalet personer som definierar sig som transsexuella eller ges diagnosen könsdysfori. Många av dessa behandlas med hormoner och könsbytesoperationer, behandlingar som ofta är irreversibla.

Vigilius lyfter fram en förståelse av transsexualism som “en psykisk sjukdom, som medför felaktig biologisk självförståelse” och fortsätter: “Den rätta behandlingen är inte att bekräfta den felaktiga självförståelsen och att operera kroppen, men däremot att korrigera den felaktiga självförståelsen, identifiera den som sjuklig och terapeutiskt understödja och främja en sund biologisk självförståelse”. Detta bör vara vägledande för hela samhället men även för den kristna församling som frågar sig hur transsexuella ska bemötas. I vår tid när könsförvirringen tilltar är det en utmaning som allt fler församlingar ställs inför, då vi behöver vara förberedda. Vigilius uppmanar till att se det som en kallelse för församlingen att sätta sig in i de transsexuellas svårigheter, samt vad Bibeln lär om könen och på så sätt kunna erbjuda en sund evangelisk själavård. Den andliga och terapeutiska hjälpen ska komplettera varandra. Han menar även att alla kristna behöver en grundläggande medvetenhet om dessa frågor och den andekamp som pågår.

Det kan konstateras att Kampen om könen är vad den påstår sig vara: “… en första grundläggande hjälp till alla kristna”. Till “… medvetenhet om och insikt i den andekamp om könen som pågår i vår tid”. Men som Vigilius själv poängterar finns behov av uppföljning i ämnet. Flera olika perspektiv går att fördjupa sig i, inte minst hur kristna och församlingar kan hantera nya etiska frågor som uppstår i kölvattnet av den könsneutrala ideologins framfart. Det vore också värdefullt med fördjupande litteratur där mer rum finns att föra en nyanserad diskussion och bemöta motargument, något det av förståeliga skäl inte finns så mycket plats att utveckla i Vigilius korta men upplysande skrift med ambitionen att täcka flera olika viktiga aspekter. Kampen om könen uppfyller sitt syfte på ett utmärkt sätt och vi hoppas den snart följs av fler verk i detta angelägna ämne. Kampen om könen fortsätter – i samhälle och kyrka.