Det är söndagskväll och Sändebrevet får göra biskop Hanss Martins Jensons (Hans Martin Jönsson) sällskap i bilen under en del av resan hem till stiftsstaden Liepaja i västra Lettland. Han har på uppdrag av ärkebiskopen överlämnat en utmärkelse, en brosch, till en man som under 20 års tid verkat för återuppbyggandet av en kyrka som förstördes under Sovjettiden.
Hjälpbiskopar
Den 6 augusti var det sex år sedan Hans Martin vigdes till Liepaja stifts andre biskop. ”Det har varit intensiva och innehållsrika år, med stora utmaningar. Nästa år tänker jag mig som ett mentalt sabbatsår. Jag kommer att vara i tjänst, men vill reflektera över det som varit och försöka landa.”
Med tanke på detta är det extra passande att det i somras vigdes en hjälpbiskop, i samband med 100-års-jubileet av vigningen av kyrkans förste ärkebiskop. ”Redan när jag var biskopskandidat nämnde jag att stiftet var för stort för en biskop, och att man skulle kunna dela det i två, Liepaja och Jelgava. I båda städerna har romersk-katolska kyrkan biskopar. En kompromiss blev att även en stiftsbiskop kan ha en hjälpbiskop. På grund av pandemin försenades kyrkomötets beslut och införandet i kyrkolagen, men i år kunde jag utse kyrkoherden i Jelgava till hjälpbiskop.” Oberoende av varandra så utsåg även ärkebiskop Janis Vanags en hjälpbiskop till Riga stift.
Hjälpbiskopen är kyrkoherde i prokatedralen och blir delegerad uppdrag. För egen del poängterar biskop Hans Martin att hans egen relation är likadan till alla församlingar. Hans församling är hela stiftet.
Till jubileet och vigningen var biskoparna i Missionsprovinsens och dess systerstift i Norge och Finland inbjudna, liksom Den lutherske kirke i Norge. ”Det visar dels att avståndet mellan den Lettiska kyrkan och Svenska kyrkan ökat och dels att vi närmar oss gemenskap med Missionsprovinsen”, konstaterar biskop Hans Martin.
Diakonatet
Åren som biskop har inneburit både glädjande och jobbiga frågor. Ett glädjeämne som han lyfter är vigning av diakoner. ”Jag har varit aktiv för att vi ska viga diakoner, och har vigt tre. Förra året vigdes den första i kyrkan.” Den lettiska kyrkan utgår från ett tredelat ämbete och ser diakonen som en del av det andliga ämbetet som kan predika och bistå liturgiskt och dela ut nattvarden. Det är bara män som kan vigas till diakon. Han kan sedan om han vill gå vidare till att bli präst.
”Biskopen delegerar till prästen att leda församlingen, men inte till diakonen. Han är en medhjälpare vid sidan av biskop eller präst. En präst är också diakon”, betonar biskop Hans Martin och hänvisar till att det låg stor tyngd vid det diakonala i prästvigningen i Svenska kyrkan. För att betona att det är viktigt är det bra att ha några som har det som specifikt uppdrag, menar han, och det kan hjälpa prästerna att också se det som en viktig del av sin uppgift.
Kyrkan har också några utbildade diakonissor, men deras tjänst är ännu inte reglerad. Dem ser man inte som en del av det andliga ämbetet, vilket det inte heller var när ordningen kom till Sverige. Det är mer en lekmanna-tjänst, liksom man kan bli vigd till missionär eller evangelisk nunna, noterar Hans Martin, som också nämner att kyrkan arbetar på att få igång en ordning med församlingspedagoger. Man ser det som angeläget att inte allt fokus ska ligga på det andliga ämbetet.
Prästäktenskapen
Till det allra jobbigaste att hantera hör frågan om prästäktenskap som gått sönder. ”Det är tyvärr så att också vi drabbas av detta”, säger Hans Martin och förklarar hur kyrkan hanterar det utifrån omständigheterna. Om frun tar ut skilsmässa kan prästen fortsätta sin tjänst i församlingen, men om han senare gifter om sig måste han, av pastorala skäl, byta församling. Är däremot prästen själv initiativtagare till skilsmässan och gifter om sig, kan han inte fortsätta som präst. ”Vi har haft alla tre fallen i stiftet”, konstaterar han sorgset.
Ekumeniska kontakter
I samband med International Lutheran Councils (ILC) världskonferens i Kenya i september, upptogs Lettlands evangelisk-lutherska kyrka som med-lem. Missionsprovinsen är medlem sedan 2018. Biskop Hans Martin berättar också om en annan intressant kontakt kyrkan fått med Anglikanska kyrkan i Nordamerika, som bildades 2009 på grund av att episkopalkyrkan godkände homosexuella relationer.
”De erkänner vårt biskopsämbete, och lär det samma som vi om Kristi reella närvaro i nattvarden. De har också fört teologiska samtal med Missourisynoden (LCMS), men de har inte biskopsämbetet så därför har de inte kommit så långt som vi i kontakterna. Kyrkan består av 50 stift, och en del av dem har kvinnliga präster. Därför är de intresserade av vårt sammanhang, eftersom vi gick ifrån att ha kvinnliga präster till att inte längre viga, vilket också nu är definierat i kyrkolagen. De är intresserade av hur en sådan utveckling kunde ske”, säger han och nämner att Liepaja stift har ett vänstift i Texas.
Stift och katedral
Samtalet kommer slutligen in på stiftet som en grundstruktur i kyrkan och katedralen som ett centrum. Församlingen är den minsta enheten i kyrkan och ingår i stiftet. Hur stiften sedan organiserar sig tillsammans med andra nationellt eller provinsiellt är sekundärt. Stiften motsvarar en världslig nation ifråga om självtillräcklighet och autonomi. Stiftet är en del av den universella kyrkan genom sin biskop som är en del av Kyrkans biskopskollegium, säger biskopen i Liepaja och fortsätter:
”På samma sätt som en församling har sin kyrka så har stiftet sin katedral. Varje församlingsmedlem ska känna att han har sin präst och sin biskop, att man hör hemma både i församlingskyrkan och i katedralen.”
I katedralen leder biskopen gudstjänster, viger präster, och därifrån sänds präster ut i stiftet. Där vill biskop Hans Martin att prästkandidater ska vara med och göra praktik och delta för att få del av ett fullödigt liturgiskt liv där den rätta läran också förs vidare. ”Biskopen har som ansvar att ge vidare av det apostoliska arvet som han själv tagit emot.”
Biskop Hans Martin hälsar Missionsprovinsen välkommen till Liepaja och katedralen. ”Det finns gästrum som ni kan använda. Välkomna!”
Av Gunnar Andersson | Foton: www.kurzemnieks.lv, https://sv.wikipedia.org