Tiden efter Påsk är en ljus tid på Kyrkoåret. Kristus har segrat och vi får gå med i hans segertåg. Kristi Kyrka är Guds proteströrelse mitt i en värld med så mycket lögn, svek, våld och död. I Kyrkan pulserar livet från Kristus ända ut till de allra minsta medlemmarna. Och Kristus är där hos var och en. I nattvarden blir det särskilt tydligt. – För dig! För dig!

Går vi egna vägar är vi ett enkelt byte för det onda och den Onde. Gömmer vi oss bakom Jesus, kan inget få oss på fall. 

I Missionsprovinsen får vi gå med i Kristi segertåg och föra ut evangeliet. Vi får göra det tydligt för var och en att Kristi seger är ”för dig, för dig”.

I våra texter, en vecka efter Påsk, handlar det om Påskens vittnen. Apostlarna fick ett direkt uppdrag från Kristus, att tala och handla på hans vägnar. De tillsatte andra att föra verket vidare. Därför vigs det präster än i dag i apostolisk ordning, med uppdraget att föra ut evangeliet om Jesus Kristus. 

Detta kallas apostolisk succession. Vi har den ordningen i Missionsprovinsen; att vigda präster, i lära och liv, skall förkunna Herrens gärningar. 

I trosbekännelsen (Nicenum) bekänner vi att vi tror på ”en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka”.

Vi behöver nya präster i Missionsprovinsen. Ett tag har det varit ganska tyst på den fronten, men nu finns det tecken på att något börja hända. Vi har en nyligen antagen prästkandidat och flera är på gång. De behövs. De behöver förberedas för uppdraget.  

Det finns behov av fler präster. Det finns kyrkoherdetjänster som idag är vakanta, med tillfälliga lösningar. Vi har präster som gör uppoffringar, dubblerar sina gudstjänster, reser långt för att svara mot behovet av gudstjänster o.s.v.

Det öppnar för en flexibilitet att Missionsprovinsen har ordningen att Biskop och Konsistoriet kan pröva prästkallelser hos män, som är personligt lämpliga, men som inte har läst full teologisk examen, att bli prästvigda. Det är viktigt att denna information når ut i församlingarna och blir allmänt känd. Vi har inte råd med prästkallelser, som ligger outnyttjade. Arbetare behövs i skörden.  Alla ska be Herren sända arbetare och de som får kallelsen behöver uppmuntras att ta steg på vägen att få kallelsen prövad. – Var frimodig! Förstår du att är du kallad – tveka inte!

”Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?” (Jes 6:8) Och svaret kommer: ”Se, här är jag, sänd mig.”

Gud kallar inte alla till uppdrag och ämbeten som präster, diakoner eller diakonissor. Men alla kristna kallas att vara Jesu Kristi vittnen, var och en på sin plats och i sin ställning.

Men för att det skall vara en god ordning i Guds kyrka och församling, finns det ordningar som vi skall följa. Det är ordnat vem som skall uttala förlåtelsens ord i gudstjänsten, fira nattvarden (celebrera mässan)  och räcka Kristi kropp och blod till församlingen, vem som skall förkunna Guds ord i predikan och undervisning. Det handlar om att döpa och lära, som Jesus befallde apostlarna i Missionsbefallningen (Matt 28:18-20).

Det skall gå rätt till i Kyrkan. Det är inte upp till var och en att hitta på sin egen lösning, utan i Kyrkan får vi gå in i en ordning. Det blir något välsignat att göra det. Då blir det inte fokus på den enskilda individen och hans fantastiska idéer, utan på Herren, som står bakom uppdraget. Det är Han, Jesus Kristus, endast Han, som är Kyrkans Herre och Huvud. 

+ Bengt Ådahl