Nu är den intensiva hösten i full gång. Jag är precis hemkommen från ILC:s möte på Filippinerna. (ILC=International Lutheran Council) Det gångna veckoslutet var det Provinskonvent i Helsingborg och om mindre än tre veckor har vi stor Prästvigning i Missionsprovinsen.

International Lutheran Council hade sin ”World Conference” på Filippinerna denna gång, 14–19 september. Vart tredje år samlas biskopar och presidenter från bekännelsetrogna lutherska kyrkor över hela världen till intensiva dagar med gudstjänst, undervisning, överläggningar, samtal och gemenskap. Gamla kontakter fördjupas och nya kontakter tas. En del kyrkor är stora och etablerade andra är små minoritetskyrkor. En del lever i öppna demokratier, andra där det råder diktatur. Det som mycket starkt förenar oss är tron och bekännelsen till Herren Jesus Kristus. Vi står alla på den evangelisk-lutherska bekännelsens grund. Där har vi vår bas och utgångspunkt. Sedan kan situationer och traditioner skifta. 

Under dagarna gavs också tillfälle för varje världsdel att träffas var för sig. Då fick vi från Europa tillfälle att fördjupa vår gemenskap och dela med varandra det arbete vi står i. ”Unity in Christ. Confession and Cooperation in a Fragmented World” var det övergripande temat för samlingen. Här handlar det om ”Enhet i mångfald”. Kyrkor med episkopal ordning får lära känna kyrkor med kongregationalistisk uppbyggnad. Ordförande i ILC är biskopen i Missionsstiftet i Finland; Juhana Pohjola.

På hemmaplan hölls Missionsprovinsens årliga Provinskonvent den 26–27 september, detta år i Helsingborg med S:t Matteus församling som värd. På ett mycket fint sätt tog församlingen hand om oss gäster. Här samlades ledamöter från Missionsprovinsens olika församlingar och präster till viktiga överläggningar om Missionsprovinsens framtid. Som brukligt, blev det också denna gång tillfällen till gemenskap, gudstjänst och samtal. Olika kyrkliga traditioner möts i Missionsprovinsen. Det som förenar oss är troheten till Kristus. Troheten till Guds Ord. Troheten till Kyrkans bekännelse. Då har vi det viktigaste gemensamt och på den grunden  kan vi lära av varandra. 

I mitt inledningsanförande utgick jag från Jesaja 30:21: ”Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: Här är vägen. Vandra på den!” För mer än 20 år sedan valde Missionsprovinsen väg; Kristustrohetens Väg, Bibeltrohetens Väg. För oss gäller nu att fortsätta gå vidare på den Vägen, ända fram till målet! I alla nya frågor vi möter måste vi gå till Herren själv och hans Ord för att få Vägledning.

Ett orosbudskap fick vi på konventet i Helsingborg. Missionsprovinsens ekonomi är nu i ett mycket prekärt läge. Vi måste nu verkligen hjälpas åt att rädda situationen. 

Ett  konkret förslag: Om Missionsprovinsens medlemmar ger 50 kr i veckan hela året ut skulle situationen se helt annorlunda ut. Skulle man ge 100 kr i veckan kunde vår ekonomi vara väldigt stark direkt. Varför inte ge 50 kr i veckan ett helt år. Vi måste hjälpas åt för att rädda situationen. Jag vill påminna om den insamling som aposteln Paulus ordnade till den kristna församlingen i Jerusalem, 2 Korintierbrevet, kapitel 8 och 9. Gud älskar en glad givare.

Den 18 oktober planerar vi för prästvigning i Immanuelkyrkan i Göteborg. Sahar Sadlovsky skall vigas till ”evanglieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete”. Vi ser fram emot en stor högtid med internationella gäster och Missionsprovinsen får ta ett stort steg framåt i den församlingsplantering som finns i Tel Aviv i Israel. Där får vi vara med om det stora att Evangeliet om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus får föras fram till det judiska folket på deras eget språk. Vi har inte sökt oss denna uppgift, men den har blivit oss given. Genom detta förstärks vårt missionsuppdrag. Vi har det på hemmaplan i våra församlingar och koinonior, där budskap om Kristus går ut. Vi har det i Israel, där evangeliet om Messias, Herren Jesus Kristus, räcks till det judiska folket. 

+ Bengt Ådahl
Missionsbiskop