Döden – före eller efter livet?

Att få ett barn förändrar allt. Det går inte att leva, äta och sova som man gjorde innan, vardagen blir helt annorlunda – men framför allt har man en helt ny liten individ som man har fullt ansvar för i många år framöver. Trots att många går och längtar efter barn, så är det nog svårt att förstå den förändring som ett barn åstadkommer, innan man själv upplevt den.

De som önskar barn, och har sett ett graviditetstest bli positivt, har upplevt något fantastiskt. Plötsligt finns där en helt ny individ i magen. Där inne finns ett barn, en anledning till både glädje och oro. En helt ny, unik individ har skapats, av ens eget kött och blod. Samtidigt finns också oron för sjukdomar, missfall och motgångar.

Det här perspektivet finns dock inte, när man diskuterar en annan fråga som har med barn och födslar att göra, nämligen abort. Ett önskat barn ses oftast som ett barn från tillblivelsen, medan ett “oönskat” barn endast är ett embryo och ett foster. Det oönskade barnet blir ett barn först när det föds, vilket det kanske aldrig får någon chans till.

Om ett barn i magen är just ett barn, eller något abstrakt och knappt mänskligt, skall det verkligen vara avhängigt föräldrarnas inställning? För någonting som handlar om liv och död kan väl ändå inte vara så relativt?

Att detta är problematiskt illustrerades nyligen av Richard Scott William Hutchinson. Han var en liten pojke som sommaren 2020 föddes i Minneapolis i norra USA. Han var ett önskat och älskat barn – men han föddes alldeles för tidigt, närmare bestämt hela 131 dagar för tidigt. Hans chanser att överleva var, enligt läkarna, obefintliga. Noll procent.

Men den 5 juni i år firade Richard sin ettårsdag, hemma med sina föräldrar i Saint Croix (Heliga Korsets) County i Wisconsin. En glad liten pojke som tryckte i sig gräddtårta med bara händerna. En tårta som förmodligen vägde mer än vad han själv gjorde vid sin födsel. Nu finns Richard i Guinness rekordbok, som världens tidigaste födda barn.

Så nog var han ett barn när han föddes, även om vissa skulle kallat honom ett foster. I Sverige hade Richard fått aborteras. Någon kunde alltså ha valt att avsluta hans liv, innan den lille pojken ens fått en chans att leva. Det ställer frågan ovan på sin spets, vad avgör om det är ett barn eller inte i en mammas mage?

För den som är kristen finns det inget relativt svar. Det är nämligen inte människans tankar och intentioner som avgör – utan Guds. Åtskilliga bibelställen talar om hur Gud formar oss i moderlivet, hur vi skapas till människor i vår mammas mage. Men det finaste är kanske ändå profeten Jeremias kallelse: “Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig.”

Redan innan födelsen, redan i moderlivet; ja, redan innan det, så har Gud sett, utvalt och kallat. Det är inte avhängigt mänskliga föreställningar om vem som är ett barn och vem som “bara” är ett foster. Richard Scott William Hutchinson var sedd och älskad av sin himmelske Fader redan innan han blev till i sin moder. Även om man i Sverige hade kunnat avsluta hans liv vid tiden kring hans födelse.

Förra året genomfördes 34 600 aborter i Sverige. De absolut flesta långt tidigare än i det ovan nämnda fallet. Dessa var dock alla barn, sedda och älskade av Gud, om än oönskade av människor. På tio år är det lika många barn som antalet invånare i Sveriges tredje största stad, Malmö. Det vore gott om vi kunde prata mer om dessa barn. Inte minst vad det, ur flera perspektiv, gör med vårt samhälle när tiotusentals barn nekas livet varje år. Så kanske fler barn får fira ettårsdag med gräddtårta, i stället för att möta en död före livet.

Adam Davidsson, lärare och musiker, Åstorp

★ ★ ★ ★ ★

I midsommarveckan 2021 antogs den så kallade Matić-resolutionen om abort och kvinnovård av Europaparlamentet (378 röster mot 255). Samtliga medlemsländer uppmanas att införa tillgång till legal abort, samtidigt som rätten till samvetsfrihet kritiseras. Resolutionen är visserligen inte bindande, men kritiker menar att skrivningarna kommer att påverka hur unionen ser på abort och sexualundervisning. Endast en svensk europaparlamentariker riktade kritik mot resolutionen – förmodligen anledningen till att saken fått föga uppmärksamhet i svensk media. 

I Sverige blev abort lagligt år 1938, av medicinska, humanitära och rashygieniska skäl. Lagen utökades 1946, innefattande socialmedicinska anledningar. År 1963 gjordes en utökning, som inkluderade allvarliga fosterskador. En ny radikal abortlag tillkom 1974, som innebär att abort kan utföras fram till slutet på den artonde veckan av graviditeten, och av vilken anledning som helst. Efter den artonde veckan krävs tillåtelse i särskilda fall från Socialstyrelsen.

När Kristen Demokratisk Samling bildades 1964 var abortmotståndet ett av de viktigare politiska kraven. I takt med att partiet växte och bytte namn till Kristdemokraterna övergav man allt mer sin traditionella hållning i abortfrågan. Kristna Värdepartiet startades 2014 (med viss anknytning till organisationen Människorätt för ofödda från 2004) och vidareför ståndpunkten att “… verka för att det ofödda människolivet ska skyddas med lag alltifrån befruktningen”.

Svenska ekumeniska nämnden (som ersattes 1992 av Sveriges kristna råd), ansåg i ett uttalande 1991 att det ofödda livet har människovärde och ska skyddas. Svenska kyrkan avslog år 2002 en motion om att kyrkomötet skulle ta avstånd från abort som ett legitimt sätt att avbryta en graviditet och har på sin webbsida en tydligt uttalad åsikt om abort – se här.

Ja till livet, en politiskt och religiöst obunden ideell organisation, grundades i november 1991. Man hävdade fostrets människovärde och att det skall skyddas enligt de mänskliga rättigheterna. 2017 slog föreningen sig samman med stiftelsen Provita, som i sin tur har lett till etableringen av föreningen Människovärde. Organisationen har glädjande nog uttalat sig med anledning av beslutet i Europadomstolen:

De mänskliga rättigheternas ursprungstanke och de ofödda barnens rätt till liv är under attack av abortlobbyn. Man skäms inte för att vilja skapa en kultur där den starkare parten inte skyddar den försvarslösa, och där värdet av ett människoliv avgörs av hur önskat det är. Det är dags för enskilda kristna och församlingar att träda fram som aldrig förr och bli den röst som vågade säga något annat. 

Andra organisationer som har en tydlig profil i abortfrågan är Livsval och Respekt.

Sedan Sverige fick fri abort 1975 har antalet aborter årligen pendlat mellan 30- och 40 000. Under drygt 45 år har således mer än 1,5 miljoner individer inte sett dagens ljus. Ett nordiskt perspektiv anger följande siffror: för år 2019 utfördes i Finland, Norge och Sverige c:a 57 000 aborter, av vilka c:a 36 600 gjordes i Sverige, 11 700 i Norge och 8 700 i Finland. År 2018 utfördes c:a 14 100 aborter i Danmark och c:a 1 000 på Island. 

Børre Arnold Knudsen (1937–2014), en norsk luthersk präst, är känd som en av Nordens främsta kämpar för de ofödda barnen. När norska Stortinget under senare delen av 70-talet fattade beslut om en mer liberal abortlag, lade Knudsen ner sitt statliga ämbete som präst i Den norske kirke, men fortsatte sitt kyrkliga ämbete i församlingen i Balsfjord. Under åren 1980-83 föredrogs ärendet i olika rättsinstanser, som ledde till att Høyesteretten beslutade att någon uppdelning av prästämbetet mellan “stat” och “kyrka” inte existerar i Den norske kirke. Knudsen fortsatte som präst, på församlingens i Balsfjord uppdrag. 

Fortsatta protester och demonstrationer från Knudsens sida, för det ofödda barnets rätt, ledde till böter och fängelse. I början av 90-talet upprättade Knudsen tillsammans med några likasinnade Strandebarm prosti, Den gamle norske kirke i eksil, som ledde till att Knudsen vigdes till biskop den 6 april 1997 i Kautokeino kyrka. Han fullgjorde sitt biskopsämbete fram till 2008, då han trädde tillbaka av hälsoskäl. 

Børre Knudsen deltog aktivt vid Arne Olssons biskopsvigning i Göteborg den 5 februari 2005. Kontakterna mellan Strandebarm prosti, Den gamle norske kirke i eksil och Missionsprovinsen fortsatte under de kommande åren, vilket ledde till etableringen av Det evangelisk-lutherske stift i Norge och biskopsvigningen av Thor Henrik With under åren 2012–13, så som det är angivet på stiftets webbsida:

Det evangelisk-lutherske stift i Norge ble formelt dannet i 2013. Det er imidlertid uoppløselig knyttet til biskop Børre Knudsens bispetjeneste fra 1997. Den nåværende biskop, Thor Henrik With, ble bispeviet som Knudsens etterfølger i 2012.

Børre Knudsens och andra kristnas engagemang för de ofödda har djupa rötter. Bibeln talar från begynnelsen om hur allvarligt det är att beröva en människa livet: “Den som spiller människoblod, hans blod ska utgjutas av människor, för Gud har gjort människan till sin avbild” (1 Mos 9:6). Resonemanget är enkelt: Mänskligt liv, som skapats till Guds avbild, värderas så högt att om en person medvetet tar ett sådant liv förverkar han/hon sin rätt att leva. Rättvisan kräver att mördaren får det yttersta straffet. Skriften i sin helhet bär detta signum – livets helgd (Ps 139:16, Jer 1:5 och Luk 1:41). 

Kristna har i Kyrkans historia bekräftat det ofödda barnets mänsklighet och skyldigheten att skydda det. Barnabasbrevet (från 100-talet) hävdar: “Du skall älska din nästa mer än ditt eget liv. Du skall inte dräpa ett barn genom abort. Du skall inte döda det som redan har avlats” (19:5). Didaché, en katekes för konvertiter från samma århundrade, slår fast: “… du skall inte mörda barn genom abort eller döda dem då de fötts” (2:2). Kyrkofadern Tertullianus sade: “Det spelar ingen roll om du utsläcker ett liv som är fött eller förstör ett som skall födas. I båda fallen är förstörandet detsamma som mord” (Aplogeticum 9:4). Reformatorn Jean Calvin formulerade det på följande sätt: “Fostret, om än inneslutet i livmodern, är redan en människa och det är ett ohyggligt brott att beröva det livet som det ännu inte börjat njuta av”. 

Vi har all anledning att fortsätta Kyrkans kamp för de ofödda barnen och ta uppmaningen på allvar: – Det är dags för enskilda kristna och församlingar att träda fram som aldrig förr och bli den röst som vågade säga något annat! 

Skipa rätt för den svage och faderlöse, ge den förtryckte och fattige rättvisa! Befria den svage och fattige, rädda honom från de gudlösas hand! (Ps 84:3–4)

Signerat-redaktionen