Så börjar Martin Luthers julpsalm (SvPs 125). Den hörde tidigare till en av våra mest sjungna julpsalmer. Tyvärr är det nog inte så i dag. Men den är alltför värdefull för att falla i glömska. Med nedanstående rader om hur den kom till – känt för många, men kanske inte för alla – vill jag slå ett slag för den. Vid läsningen behövs en psalmbok, då utrymmet inte tillåter att alla femton verserna skrivs ut.

Det är strax före jul 1535. Fru Käthe har mycket att bestyra inför julen. Hon ber Martin vagga den minsta till ro, antagligen dottern Margareta. Han lämnar sitt arbetsrum och sin julpredikan och går in till den lilla och sätter sig vid hennes bädd. Medan han gungar vaggan fram och tillbaka sjunger han en gammal folkvisa som översatt till svenska börjar ungefär så: Från främmat land jag kommit har. Och under pappans sång och vaggans gång somnar den lilla.

Men Luther kan inte låta bli att tänka på julevangeliet som ligger uppslaget på hans skrivbord. Han hör inte orden i visan han sjunger. I stället är det änglarnas ord till herdarna som klingar i hans öron: Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Plötsligt får vaggvisan nya ord. Julevangeliet lånar den enkla melodin för sitt underbara budskap. Så skapas den här kvällen i en barnkammare vid en liten flickas vagga en av kristenhetens mest sjungna julpsalmer, av Luther själv kallad En barnsång för julen om det lilla Jesusbarnet.

Det var vanligt på den här tiden att man uppförde små julspel där änglar och herdar talade med varandra. Därför lät Luther också den här psalmen ta formen av ett sådant samtal. Psalmen börjar med att en Herrens ängel berättar för herdarna om undret i Betlehem. Med förundran lyssnar de till ängelns ord i de två första verserna: 1. Från himlens höjd jag bringar bud till jordens folk från Herren Gud … 2. Ett barn är fött på denna dag. Så var Guds råd och välbehag … I de tre följande verserna berättar ängeln för de förundrade herdarna vad som kommit till jorden med detta barn som är Guds egen Son, nämligen frälsning från allt ont och evig salighet och frid, men också hur herdarna skulle finna den nyfödde Frälsaren: 3. Vår Herre Kristus är Guds Son. All ondska frälser han ifrån … 4. Han skänker salighet och frid hos Herren Gud till evig tid … 5. Om du förstått det tecknet rätt, så skall du finna vägen lätt …

I de två följande verserna uppmanar ängeln inte bara herdarna utan oss alla att gå till Betlehem, glada över det som Herren Gud har låtit ske, och betrakta den som vilar där: 6. Så må envar nu vara glad och gå med herdarna åstad … 7. Betrakta den som vilar där! Du vet väl vem det barnet är? … När herdarna och vi som gör sällskap med dem till Betlehem är framme vid krubban och finner att allt är så som det sagts dem av ängeln, så brister vi ut i tack till jordens gäst för att Han kom: 8. Välkommen hit, du jordens gäst! Att vi har syndat vet du bäst … I den gamla psalmboken börjar nästa vers: Dig ingen not beprisa kan. Därför följer nu hela fyra verser där herdarna och vi med dem lovsjunger honom som var rik men blev fattig för vår skull, för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika: 9. O Herre, du som skapat allt tog ändå människogestalt … 10. Om hela världen vore full av idel ädelsten och gull … 11. I krubban vilar du ändå på fattigdomens halm och strå … 12. Du visar med din fattigdom, att världens glans och ståt är tom … 

Så slutar psalmen med att herdarna och vi alla i vers 13 ber Jesus göra sig en viloplats också i våra hjärtan, och i verserna 14-15 förenar vi oss med de himmelska härarna i deras lov till Gud som har sänt sin Son till denna jord: 

Ack, Herre Jesus, hör min röst:
gör dig ett tempel i mitt bröst.
Uti mitt hjärta bliv och bo,
så har jag tröst och evig ro.

.

Låt alltid klinga i min själ 
en sång till dig som vill mig väl,
och fyll mitt hjärta med en psalm
till vaggsång vid din krubbas halm

.

Pris vare Gud som med sitt ord
har sänt sin Son till denna jord.
Av änglakörer fylls hans hov
och rymden skallar av hans lov. 

Av Jan-Erik Appell | Foto: unsplash.com