Jul och påsk i en ömsesidig omfamning

1 maj, 2024

Ingredienserna i julmusten och påskmusten lär vara helt identiska. Att vi ändå kan uppleva olika smak beror på sinnesintrycken från etikett, dofter, ljus, temperatur och så vidare. Julen respektive påsken påverkar helt enkelt smakupplevelsen. 

Musten påminner om det nära och nödvändiga sambandet mellan jul och påsk. Utan jul ingen påsk, utan påsk ingen jul. Utan påsken hade ingen Frälsare fötts till jorden (Luk 2:11). Utan julen hade inte människosonen kommit för att frälsa det som var förlorat (Luk 19:10). ”Ingredienserna” vi firar under julen, nämligen att Kristus är sann Gud och sann människa är lika viktiga under påskens firande och en förutsättning för detta. De intryck vi får från respektive högtid kan te sig mycket olika, men om Gud inte förenat sig med människonaturen hade påskens händelser inte kunnat åstadkomma frälsning. Om Kristus inte var sann Gud skulle människan gått förlorad.

I Hebr 3:1 uppmanas vi att ”se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till.” Det är lite överraskande att Jesus kallas för apostel. Titeln är annars reserverad för dem som är utsända av Jesus. Vad är poängen med Jesus kallas för både apostel och överstepräst? De båda beteckningarna beskriver Jesus som medlare (jfr Hebr 8:6; 9:15; 12:24), i det här fallet den som i sin person representerar både Gud och människor. Som apostel är han den av Gud utsände och representerar Gud gentemot människorna. Som överstepräst representerar han människorna gentemot Gud. Det var som denne medlare han gick ”in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning” (Hebr 9:12) och i kraft av detta blod ”kan vi frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp” (Hebr 10:19-20).

Athanasius kritiserade under 300-talets kristologiska strider sina motståndare (arianerna) för att göra om intet frälsningen när de förnekade att Kristus var sann Gud eftersom både hans sanna gudom och hans sanna mandom är en förutsättning för denna. Det är bakgrunden när Nicenska trosbekännelsen formulerar syftet med inkarnationen: ”som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ner från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa.” Eller som det formuleras i julpsalmen Det är en ros utsprungen: ”Sann Gud och mänska sann, oss arma mänskor frälsa från synd och död han kan” (Sv Ps 113:3).

När Anselm av Canterbury (1033-1109) skulle förklara varför Gud blev människa tog han framförallt fasta på de bibelställen som talar om Jesu korsdöd som ett friköpande. I skriften Varför blev Gud människa? säger han att människans synd kränkt Guds ära och brutit den gudomliga rättsordningen. En oändlig ersättning fordras och den kan ingen människa uppbringa. Bara Gud själv kan och därför blir Gud människa för att gottgöra alla människors synder. Anselm hänvisar bland annat till Ps 49:8-10: ”Men sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid, så att han skulle få leva för alltid och inte se förgängelsen.” Lösepenningen som gavs var det sonande blodet, ”Kristi dyrbara od” (1 Pet 1:19). 

Johan Gerhard (1582-1637) citerar Anselm med gillande när han diskuterar försoningen i Loci Theologici. Men han tar också upp andra skäl till att försonaren, medlaren måste vara Gud och människa i samma person. Kristus måste till exempel vara Gud för att kunna bära den gudomliga vreden. En människa skulle inte ha orkat bära bördan av alla människors synder (jfr 1 Pet 2:24) och Guds vrede riktad mot denna. En människa skulle inte heller själv ha kunnat krossa ormens huvud (1 Mos 3:15) och besegra döden. Å andra sidan, för att Gud skulle kunna försona världen med sig själv (2 Kor 5:19) måste den mänskliga naturen vara förenad med Gud. För att återupprätta den mänskliga naturen måste Jesus vara sann människa. För att etablera en fullkomlig rättfärdighet måste han vara en människa som inte felat i något och på alla sätt uppfyllt Guds lag. ”Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt” (Gal 4:4-5). 

När vi talar om Kristus som sann Gud och sann människa måste vi stå emot frestelsen att dela Kristus i två personer. Gud och människa är sedan avlelsens i Marias moderliv förenade i en oupplöslig enhet i Kristus. Paulus påminner oss om denna oerhörda sak när han säger att Guds församling blivit köpt med Guds eget blod (Apg 20:28). Trots att blod är något som tillhör den mänskliga naturen kan det sägas att det är Guds blod. Martin Luther vågar därför säga att inte det bara var människan Jesus som i vårt ställe mötte Guds helighet på korset utan ”att Gud stred med Gud”. 

Den norske teologen Stein Solberg är inne på samma linje när han skriver följande tänkvärda ord:   

”Eftersom Jesus Kristus både är Gud och människa, förkunnar vi att frälsningen är både Guds och människans gärning. För vad ser vi på korset? Människan lider. Människan förbannas. Människan döms under Guds vrede. Människan dör. Och lika mycket ser vi att Gud lider på korset. Gud förbannas. Gud straffas av vreden. Gud blöder och Gud dör och uppstår! Gud har räddat mig. Kristi person är inte delad. Bara en och samma person handlar och räddar oss. Samtidigt. Bara ett och samma blod renar oss. Större kan det inte bli”.

(Forenet med Treenigheten (2023), s. 68)

Den lilla julvisan Nu är det jul igen uppfattas väl av de flesta som banal. Och ändå påminner den om de djupa sanningarna. Julen varar än till påska och även om det inte är sant och fastan kommer däremellan hör fastan likväl till påsken och mitt i allt detta firar vi Jungfru Marie Bebådelsedag. Jul och påsk omfamnar varandra.

Jag har en säker viloplats uti hans dyra sår;
Där har jag jul i fastan och mitt i vintern vår.
När världen kring mig larmar, jag löper till mitt slott
Och sjunger om min Jesus och har det där så gott.

Lina Sandell-Berg (Lova Herren 1986, 29 v. 6)

Av Daniel Johansson   |  Foton: Pixabay.com