Inledning

Som kristen är det lätt att drabbas av missmod över hur Västvärlden allt mer fjärmar sig från kristendomen och sin egen kultur. Det kan kännas som en Esau som lättvindigt sålde förstfödslorätten för en skål röd soppa. Tecknen är många och läsaren behöver knappast övertygas.

Jag skulle önska att det fanns ett genialiskt recept på hur vi skall åtgärda och vända trenden, men det är svårt att se hur vi skulle kunna få tillbaka det som gått förlorat. Det är förmodligen inte möjligt. I vilket fall som helst är det inte möjligt att skruva tillbaka tiden och det bästa som skulle kunna hända vore att Sverige återkristnades, men det skulle inte innebära att det skulle börja komponeras barockmusik igen.

En döende kultur

Under kristendomens första 1 000 år präglades många dåvarande länder öster om Jerusalem av kristendomen. Faktum är att fler kristna bodde öster om Jerusalem än väster om. Under islamskt (och hinduism/buddhism) styre kom de kristna kyrkorna att allt mer föra en tynande tillvaro, även om de att i somliga fall kom att finnas kvar ändå in i modern tid, exempelvis Österns assyriska kyrka.

Det fanns en markant skillnad mellan öst och väst. Inget land i öster anammade kristendomen som statsreligion (utom Armenien), och i område efter område kom kristendomen att trängas tillbaka. I väst blev det så småningom statsreligion i alla länder. Det är svårt att inte dra slutsatsen att det haft en stor betydelse för att Västerlandet varit kristet under så lång tid.

Kristendomen som statsreligion kom med problem, inte minst att det var många som var kristna bara till namnet. På plussidan ser vi att det skapades en kultur kring kristendomen. Den kom att influera hur tänkare, konstnärer, musiker och arkitekter arbetade. Hur stater organiserades och vad som lagstiftades om, vilka högtider och festivaler som firades. Vanliga människor kom att leva sina liv inom ett ramverk av kristen kultur.

Men kanske går vi efter 1 600 år med kristendomens dominans i Västvärlden mot en tillvaro liknande de östkristnas. Kristendomen trängs undan av sekularisering och allmän liknöjdhet. Med den följer långsamt ett utvattnande av den kristna kulturen.

I Sverige har kristendomen en något kortare historia, men här har de senaste decennierna utvecklats en kultur som på många sätt är en motreaktion mot kristendomen. Det finns mycket man skulle kunna säga om orsakerna till utvecklingen, både i Västvärlden i stort och i Sverige, men vi nöjer oss med att konstatera att vi idag på område efter område möter sådant som är motbjudande för en kristens samvete.

Inte heller har vi nått vägs ände. Kulturer är i ständig utveckling och hur kulturen kommer att utvecklas är oklart. Vi har en teknisk utveckling som inte liknar något vi kunnat se i historien, samtidigt som den mänskliga naturen är vad den varit sedan syndafallet.

Missionsprovinsen visar väg

Det låter ju i sanning mycket deprimerande. Finns det ingen ljusglimt i detta? Nej, inte i den kristna kulturens sakta försvinnande. Om inget drastiskt händer så är vi på en väg som för oss längre och längre bort från vårt arv. Guds omdöme om Nineve känns passande. Människor …som inte kan skilja mellan höger och vänster (Jon 4:11).

Mitt i detta befinner vi oss. En grupp konservativa kristna samlade i en organisation kallad Missionsprovinsen (Mpr). Vi kan på många sätt känna oss små och ansatta. Men, vad Mpr gjort är att skrapa ihop och samla samman resterna, organisera det och med stolthet fortsätta i fädernas spår.

Det är värt att notera att Mpr inte har skapat nya ordningar, utan helt enkelt plockat upp det som kastats bort. På samma sätt kan vi göra på många andra områden. På det mest fundamentala planet, bygga kristna familjer och hylla det vackra och goda och försöka skapa små lustgårdar omkring oss, samlas till gudstjänst i våra församlingar och bjuda in människor i vår närhet. Där har vi den grundläggande ordningen till vilken vi är skapade.

Kristet kulturarv

Rent konkret så kan vi sedan också försöka omge oss med det vackra. Ofta har det just kristna rötter. Klassisk musik, vacker konst, tilltalande arkitektur och god litteratur. Mycket av detta finns kvar och det är möjligt att ta del av det på olika sätt. Av egen erfarenhet vet jag dock att det många gånger är lättare att slöa med sociala medier, Youtube, dataspel eller Netflix.

Vi har unika möjligheter idag att ta del av vårt kristna arv digitalt, och det skrivs fortfarande böcker i samma anda. Exempelvis finns alla kyrkofäderna digitalt och gratis (ccel.org). Vi kan med bibelappar plötsligt jämföra översättningar och hitta samband som vi inte tidigare sett. Församlingsfakulteten (ffg.se) i Göteborg är en viktig resurs med sina utbildningar och många öppna arrangemang.

När jag växte upp var utbudet av klassisk musik ett begränsat antal LP-skivor och kasettband. Aldrig tidigare har det varit så lätt att ta del av en enorm mängd fantastisk musik via olika streamingtjänster. Det mesta av klassisk musik har vuxit fram inom den kristna kultursfären även om kompositörerna inte alltid var personligt kristna. För den som fortfarande gillar CD, så är det ofta möjligt att få tag i begagnade skivor till väldigt bra priser. Själv köpte jag nyligen Luigi Boccherinis (1743–1805) samlade symfonier för en spottstyver på Tradera.

En kristen subkultur

Vi kanske inte kommer se kristendomen vara det som dominerar den kulturella utvecklingen, men genom vad vi gör så skapar vi kultur. Det kan hända att det bara blir en subkultur, alltså en kultur inom en annan. Vi kanske inte kan göra mer men, låt oss bevara det goda som vi ärvt och föra det vidare till kommande generationer.

Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 1 Kor 10:31

Av Jakob Birgersson, Göteborg   |  Foton: pixabay.com