Kontakterna mellan Mpr och Lutheran Church-Missouri Synod (LCMS) är långvariga och mångfacetterade. Åtskilliga år innan Mpr bildades var impulser från LCMS prästutbildningar en viktig orsak till att den gamla visionen om en Församlingsfakultet förverkligades 1993. 

Nordeuropeiska Lutherakademin och Den evangelisk-lutherska kyrkan i Lettland blev tidigt viktiga kontaktpunkter och sedan 1998 har det funnits utbildningssamarbeten mellan Församlingsfakulteten och LCMS prästseminarier. De flesta präster i Mpr som har högre examen än kandidatexamen har denna antingen direkt ifrån seminariet i Fort Wayne eller genom Mastersutbildningen på FFG. Ungdomsutbyten med LCMS tidigt i Mprs historia inspirerade till bildandet av Corpus Christi som blivit en viktig mötesplats för evangeliska ungdomar i Europa.

När Mpr 2024 blev inbjudna till formella lärosamtal med LCMS hade samtal i praktiken pågått i årtionden. Många i Mpr känner LCMS väl och även om LCMS är en mycket stor kyrkoorganisation är Mpr välkända för dem som har kontakten med Europa. 

De första formella samtalen ägde rum i Freising, Tyskland 21-22 augusti, 2024. Vid detta samtal fanns också representanter för missionsstiftet i Norge med. LCMS representerades av företrädare för deras organ för kyrkorelationer medan Mpr representerades av biskopen, Jakob Okkels och undertecknad. Samtalen handlade, dels om synen på kyrkogemenskap, dels om vår tids teologiska kontroversfrågor. Till frågorna som avhandlades under den första punkten var kyrkosyn, bekännelseskrifternas ställning och bibelsyn. Under den andra punkten avhandlades vem som har tillträde till nattvardsbordet, kallelse och ordination, skapelse-evolution, samt identitetspolitik, sexualitet och etik (i den engelskspråkiga världen DEI-frågor: Diversity, Equity, and Inclusion). 

I samtalen har båda sidor i så stor utsträckning som möjligt hänvisat till befintliga utredningar och officiella ställningstaganden. För Mprs del har det inneburit översättning eller sammanfattningar av officiella uttalanden och Läronämndens (LN) utredningar. I frågor där utredning eller formellt uttalande saknats har LN konsulterats. 

En sak som blivit tydlig för båda parter är att man går in i samtalen med olika ingångar till frågan om kyrkogemenskap och att detta har att göra med olika historisk och kulturell bakgrund där Mpr utgår från en nationalkyrka, medan LCMS grundats i ett brokigt religiöst landskap av lutheraner som av bekännelseskäl lämnade Tyskland under 1800-talets början. Mpr utgår ifrån att man har kyrkogemenskap med de kyrkor som delar samma bekännelse, tills motsatsen är bevisad. LCMS startar i andra änden och vill först undersöka om man delar samma bekännelse. I samtalen har Mpr använt bilden av hjulet där navet är bekännelsen som förenar de olika ekrarna, de olika samfunden, medan för LCMS är bekännelsen något man står vid sidan om och samtalar om för att sedan komma fram till om samsyn föreligger. Å andra sidan har LCMS betonat att man inte ”deklarerar” utan ”bekräftar” kyrkogemenskap, det vill säga att man uppmärksammar det man redan visat sig ha. Kyrkogemenskap innebär i praktiken att medlemmar i respektive kyrka kan dela nattvardsbord och att prästerna kan hålla gemensamma gudstjänster eller tillfälligt tjänstgöra i varandras samfund. Det ska i detta sammanhang nämnas att det inte har varit tal om att skriva något avtal mellan LCMS och Mpr utan att genom lärosamtal komma fram till om altar- och predikstolsgemenskap föreligger. 

Vid de inledande samtalen i Tyskland konstaterades att man överlag har stor samsyn i frågorna. Området med störst olikheter handlar om hur öppet eller slutet nattvardsbordet är, framförallt frågan om krav på medlemskap.

Den andra rundan med samtal ägde rum i Fort Wayne 19-20 januari, 2026. Denna gång mötte Mprs representanter (som nu också representerades av Bengt Birgersson) en större delegation från LCMS ledd av dess president, Matthew Harrison, samt några representanter för deras läronämnd (CTCR). Till detta samtal hade fem olika områden utkristalliserats: 

1. Skriftens auktoritet i kyrka och liv; 
2. Kyrkosyn med betoning på Mprs identitet och relation till Svenska kyrkan; 
3. Biskopsämbetet och apostolisk succession; 
4. Synen på kyrkogemenskap; 
5. Tillträde till nattvardsbordet. 

Det har konstaterats att båda parter delar samma lärogrund, Konkordieboken, och att denna tillskriver Skriften den avgörande auktoriteten i frågor som rör lära och liv. Mpr har också presenterat det unika svenska bekännelsedokumentetet, Uppsala mötes beslut, och visat hur det förtydligar bibelsynen i Konkordieboken. LCMS har inte haft några invändningar utan kunnat bejaka innehållet. När det gäller bibelsynen har Mpr hänvisat till den 9:e tesen i 23 teser om skapelsen (tillgänglig på Mprs hemsida).  

Mpr har beskrivit hur Mpr skapades i syfte att vara och erkännas som ett icke-territoriellt stift i Svenska kyrkan, men när något erkännande inte erhållits utvecklats alltmer i riktning mot ett eget samfund och att Mpr idag har alla funktioner som en kyrkoorganisation har, dock utan att ha registrerats som samfund. 

Frågan om biskopsämbetet och apostolisk succession handlar i praktiken om huruvida Mpr erkänner ämbetet i LCMS, där deras präster vigs genom presbyterial vigning, det vill säga av sina ämbetsbröder och inte nödvändigtvis av biskop eller deras motsvarighet, de så kallade distriktspresidenterna. Denna fråga är delvis föranledd av att en biskop med apostolisk succession i en kyrka i gemenskap med LCMS ifrågasatt ämbetet i LCMS. Mpr har konstaterat att bekännelseskrifterna lär att det inte är nödvändigt med prästvigning genom biskop. Den apostoliska successionen i Mpr är en mänsklig ordning (iure humano) och en viktig del av det svenskkyrkliga arvet som man är mån om att bevara, men inte en bindande gudomlig ordning (iure divino). Mpr har presenterat och översatt LNs omfattande utredning av den apostoliska successionen som på ett förtjänstfullt sätt lyfter fram hur de svenska reformatorerna själva såg på saken. Mpr ställde å sin sida frågan till LCMS om Mprs biskopar och präster är välkomna att delta i deras prästvigningar och installationer av presidenter (motsvarigheten till biskopsvigning). LCMS ser inget problem och konstaterade att biskopar med apostolisk succession redan medverkat vid vigningar i LCMS. 

När det gäller frågan om kyrkogemenskap har det konstaterats att man har olika utgångspunkter och förhållningssätt. Mpr har en mer optimistisk syn och utgår ifrån att man har informell gemenskap med dem man delar bekännelsegrund med tills motsatsen bevisats. Men Mpr kan också av ekumeniska skäl på ett formellt sätt erkänna kyrkogemenskap om systerkyrkan har en sådan ordning. Mpr har redan formell gemenskap med systerstiften i Finland och Norge, samt sedan några år med ELBK. Mpr har å andra sidan i samtal med SELK (Selbständige Evangelisch-Lutherische Kirche) kommit fram till att kyrkogemenskap inte kan erkännas så länge som SELK inte kommer tillrätta med sin prästutbildning, sin ämbetssyn och hur man behandlar sina bekännelsetrogna prästkandidater. 

LCMS praktiserar ”slutet nattvardsbord” (”closed communion”) som innebär att bara kyrkans egna medlemmar samt medlemmar i kyrkor man står i gemenskap med kan kommunicera. Mpr reserverar inte nattvardsbordet för de egna medlemmarna, men det krävs att man är döpt och delar kyrkans grundläggande bekännelse såsom den uttryckts i Lilla katekesen (MprLN-Barnkommunion-Konfirmation). Vidare hjälper Mpr genom sin liturgi (beredelseordet/skriftetalet) gudstjänstfiraren att pröva sig själv, något Augsburgska bekännelsen (art. 25) framhåller. Det finns också ordningar för hur präster och församlingar ska handla när någon lever i öppen synd eller driver falsk lära (PO kap. 4, §9). I samtalen har konstaterats att även om utgångspunkterna är olika ligger praxis ganska nära. Den enskilde församlingsprästen i LCMS kan ge olika undantag till kravet på medlemskap eller formell kyrkogemenskap. Den som delar den evangelisk-lutherska läran och lever i enlighet med denna är efter samtal med prästen vanligen välkommen att kommunicera. Mpr har å sin sida ställt frågor till LCMS hur man lever upp till artikel 25 i Augsburgska bekännelsen då man inte har någon ordning för skriftetal i sin högmässa. Hur hjälper man den enskilde till självprövning och till att ta emot kommunionen på ett värdigt sätt inom ramen för gudstjänsten?

Resultaten av samtalen i den andra rundan i Fort Wayne har sammanfattats i följande sju punkter: 

1. att man har samsyn kring en ortodox bibelsyn (jfr ovan; 23 teser om skapelsen, tes 9); 

2. att båda parter instämmer i att Gud skapade världen genom sitt Ord, att Adam och Eva var historiska personer skapade genom samma Ord, att ett historiskt fall ägde rum, och att Skriften avvisar teorier om att människan utvecklades från djuren genom en kamp för överlevnad (tes 16-19 och konklusionen från LNs utredning); 

3. att Mpr står i Svenska kyrkans andliga tradition men är inte en del av Svenska kyrkans organisation; 

4. att man delar uppfattningen att Augsburgska bekännelsen riktigt anger kyrkans kännetecken i artikel 7 och att den apostoliska successionen är en mänsklig ordning (iure humano); 

5. att grunden för kyrkogemenskap är den gemensamma läran, men att det föreligger skillnader på hur man närmar sig frågan och att Mpr informellt utgår från att gemenskap föreligger tills motsatsens bevisats, men att man också formellt kan erkänna kyrkogemenskap; 

6. att man närmar sig frågan om nattvardspraxis från olika utgångspunkter men att den praktiska verkligheten ofta är rätt lik; 

7. att gudstjänsten är ett uttryck för kyrkogemenskap och att officiella representanter för respektive sida bör handla därefter i ekumeniska sammanhang, i praktiken inte delta liturgiskt klädd i gudstjänster där officiella representanter för liberala kyrkor deltar. 

8 maj 2026 mötte Mprs fyra representanter i Fort Wayne hela läronämnden i LCMS (CTCR) i ett Zoom-möte. Samtal fördes kring de ovan nämnda sju punkterna. Efter mötet beslöt CTCR att lärosamtalen med Mpr ska fortsätta efter LCMS konvent i sommar. 

Samtalen har präglats av en stark vilja att försöka förstå respektive sidas sammanhang och historia, och av djuplodande exegetiska och teologiska reflektioner och utbyten. Frågeställningarna känns igen från de samtal som fördes med ELBK för några år sedan. 

Den svåraste frågan för LCMS har varit att Mpr inte reserverar nattvardsbordet för medlemmar utan har vad LCMS benämnt ett selektivt nattvardsbord (”selective communion”). Mpr har å andra sidan, med erfarenheten från en folkkyrka, undrat över hur medlemskapet kan vara så avgörande samtidigt som man inte har någon liturgisk ordning för att hjälpa den enskilde individen med självprövningen som har en så viktig ställning i bekännelseskrifterna.

Av teol.dr. Daniel Johansson, Läronämnden