Den 17 september 2011 hade undertecknad förmånen att som Missionsprovinsens representant närvara vid en finska Lutherstiftelsens prästvigning. Den förrättades för andra gången i Finland av stiftelsens egen biskop Matti Väisänen. Platsen var staden Kuopio, långt inne i Savolax och de tusen sjöarnas land. Vid bilresan från Helsingfors dit såg man tyvärr inte så mycket av alla sjöarna, eftersom man i Finland liksom i Sverige drar de stora vägarna utanför tätorterna och genom stora skogsområden. Väl framme fick vi tillfälle att från stadens högt placerade vattentorn se bortåt fyra mil vitt omkring. Och nog glimmade det av sjöar i oräkneligt antal.

Före prästvigningen hade Lutherstiftelsens beslutande myndighet sammanträde. Befanns att budgeten var i balans, och man beslöt att inte bilda nya koinonior innan det fanns medel att driva dem med koinoniornas egna medel. I värsta fall finns dock en central kassa att ta till hjälp. Man diskuterade bl a bildandet av motsvarigheter till våra kontrakt på olika håll i Finland, områden som geografiskt hör ihop och där man under ledning av en själavårdande äldre präst kan sköta gemensamma angelägenheter och ordna egna samlingar. Varje år ska dock samlingar ordnas dit alla Lutherstiftelsens koinonior hälsas välkomna.

Det var i stadens ortodoxa församlings samlingssal som prästvigningen förrättades. Detta förargade den finska kyrkans biskop i staden, som sade sig hellre vilja upplåta sin domkyrka till muslimer än till Lutherstiftelsens folk. Samma påstår den kvinnliga biskopen i Helsingfors. Detta säger en del om det hårdare trycket mot de bekännelsetrogna i Finland än i Sverige, där man knappast ännu hört ett så brutalt språk. Biskop Väisänen fick denna gång viga tre kandidater, Sebastian Grünbaum, Joel Kerosuo och Vilho Teivainen, vilka alla blir en eller flera koinoniors pastor. Något nytt är att Lutherstiftelsen nu inleder svenskspråkigt arbete. Således blir Sebastian Grünbaum svenskspråkig pastor för en gudstjänstgemenskap i Åbo med utlöpare i Jakobsstad. Eftersom några av den gemenskapens medlemmar hade rest till Kuopio, skedde en del av prästvigningen på svenska.
Undertecknad fick t ex läsa några bibelspråk på det språket. Biskop Väisänen höll prästvigningstal över Joh. 10:11-15. Talet var synnerligen väl strukturerat och mycket uppbyggligt och teologiskt djupt begrundat. Första delen handlade om den gode herdens lamm, varvid hela Psalt. 23 genomgicks vers för vers, andra delen om underherdarna. En närvarande pingstvän lär ha sagt, att sådan undervisning får de aldrig i pingstförsamlingen. Vi hoppas och ber att biskop Väisänen ska orka att ännu en tid framåt sköta sin viktiga uppgift. Tyvärr är hans hälsa inte så god. Till Kuopio kom han t ex direkt från ett sjukhus och par veckors vistelse där.

Vid en festmåltid på kvällen fick undertecknad tillfälle att frambära en hälsning från Missionsprovinsen i Sverige. Jag läste upp Josua 1:9 som en särskild hälsning från biskop Roland och framhöll bl a, att vi i Sverige känner gott stöd av våra vänner i Finland. Biskop Väisänen å sin sida betygade detsamma om oss på svenska sidan och sade sig sätta stort värde på att vi var representerade vid prästvigningen i Kuopio. Jag höll också ett kort tal till de nyprästvigda.

Mitt besök i Kuopio slutade med deltagande i en högmässogudstjänst i Lutherstiftelsens koinonia där. Den hölls i stadens Adventskyrka, vilken var till trängsel fylld, inte minst av yngre och barnfamiljer. Koinonians pastor Kalle Väätäinen höll en god predikan. Han är en mycket glad och humoristisk person och kryddade sin predikan med en del skämt. Alla känner till hans stora jaktintresse. Kan det vara tillåtet att avsluta denna rapport med att avslöja, att han en vinter hade inte mindre än 140 skjutna harar i sin bils takbox, som han frikostigt delade ut åt sina församlingsbor?

Pekka Heikkinen