Jonatan Ådahl, kyrkoherde i Missionsprovinsens församlingsplantering i Skara och lektor på Församlingsfakulteten (i Gamla testamentets exegetik, samt hebreiska), blev i november 2024 teologie doktor i Gamla testamentets exegetik efter att ha försvarat sin avhandling: “Adam Outside Genesis Connecting Texts: Three Studies on Rabbinical Reception of Adam”. 

Med anledning av Jonathans utnämning har Sändebrevet bett honom om att presentera sin avhandling. 

”Adam var är du?” Ja, vart tog Adam vägen? Det är frågan som många ställer sig i sin bibelläsning. Så var det även med de antika bibelläsarna och uttolkarna. De antika uttolkarna läste med andra glasögon och med andra förutsättningar och antaganden än vad vi gör normalt idag. De har närmat sig Bibeln ofta utifrån andra frågeställningar och perspektiv än våra. Genom att studera deras tolkningar kan vi också lära oss att se med nya ögon på det som vi tar för självklart i våra ”normala” läsningar.

Forskningen är en del av ett större projekt som avser presentera en uppdaterad ”karta” över hur Adam har tolkats under historien från biblisk tid till senare tolkningar, såsom judiska, kristna och muslimska. Detta större forskningsprojekt, som involverat många forskare, har redan resulterat i volymerna SRB (Studies in the Reception History of the Bible) vol. 7–9. Denna avhandling är nu det fjärde bidraget och undersöker sådana utläggningar i judiska källor där den antike tolkaren har utgått från en text utanför Gen 1–5 som bas för sin Adam-tolkning.

I doktorsavhandlingen undersöks användningen av Adam i den hebreiska Bibelns reception i rabbinska källor under senantiken. Urvalet av rabbinska texter baseras på tolkningar som använde skriftställen tagna utanför Genesis 1–5 och där Adam ses som referenten i tolkningen. Det övergripande målet är att studera hur och varför olika texter och teman kopplats samman och fås att relatera till varandra i de antika tolkningarna, inklusive att undersöka hur argumentationen har byggts upp.

De rabbinska texter som valts ut för undersökningen tillsammans med deras nyckelpassager är Pesiqta de Rab Kahana 4:3–4 (1 Kung 5:11; Ps 8:5; Pred 8:1; och Hes 28:12–13); Genesis Rabbah 19:9 (Hos 6:7), och Talmud Bavli Traktat Sanhedrin 38b (Ps 8:5; Hos 6:7).

Ambitionen har varit att försöka följa uttolkarnas steg i spåren och spåra tankegångarna i de antika tolkningarna. Principen om det ”självklaras roll” från Anders Nygren är viktig för att hantera plötsliga förskjutningar och komplexa kombinationer i tolkningarna.

Nygren menar att varje period i historien har något (eller möjligen flera saker) som är så uppenbara och självklara att de tas för givna och så att ingen diskuterar dem, men som ändå påverkar allt. Historikerns strävan är därför att komma åt det självklara. Vad är en självklar sak, en självklarhet? Jo, det är något som tas för givet och som anses vara så självklart att det inte behöver någon förklaring eller ens diskuteras.

Nygren beskriver de två saker som behövs för att genomföra en historisk studie, nämligen avstånd och kongenialitet/själsfrändskap, vi skulle förenklat kunna säga närhet. Om avstånd saknas och närheten är för stor så har historikern tagit till sig och gjort de självklara förutsättningarna (om det som studeras) till sina egna. Det följer då att både forskarens eget perspektiv och det historiska går förlorade. Saknas däremot kongenialitet och en gemensam syn (överensstämmelse), d.v.s. avståndet är för stort till det som ska studeras, då finns det risk för anakronismer. Det innebär att historikern tar med sig sin egen tids självklara förutsättningar och projicerar dem på undersökningsmaterialet. Objektet tolkas följaktligen enligt en felaktig uppsättning av förutsättningar. Garantin mot detta är enligt Nygren “materialets motspänstighet”, eller ”envisheten hos fakta” där materialet vägrar att passa in i fel mönster men som omvänt ger sig när den behandlas enligt de rätta förutsättningarna, och det är först då som fakta passar och allt faller på plats.

Behandlingen av materialet består av en presentation av den rabbinska texten på hebreiska tillsammans med en översättning. Därefter ges en översikt över strukturen i den rabbinska texten, tillsammans med en analys av argumentationen för respektive text. Därefter fokuserar analysen på citaten och deras funktion. Till sist sammanfattas tolkningsteknikerna som observerats i den rabbinska texten. Dessutom ges en sammanfattning och översikt över nätverket av texter som anknyter till varandra genom nyckelordsassociation.

Resultaten kan utvärderas på minst två nivåer. För det första på en specifik nivå angående de särskilda tolkningsteknikerna och motiven i varje rabbinsk text; och för det andra på en principiell nivå när det gäller övergripande tolkningsprinciper för rabbinsk exegetik. Slutsatser på metanivå kan sägas indikera hur det rabbinska tolkningssättet fungerar enligt de undersökta fallen — det rabbinska sättet att tänka så att säga. Slutsatser på en specifik nivå ger exempel på hur dessa teman och texter i den antika tolkningen har tolkats i förhållande till Adam i respektive specifika rabbinska text.

Ett viktigt resultat är att association är en nyckel för att förstå hur länkar kopplar samman mellan ord och teman. En länk mellan två passager identifieras i första hand via gemensamt ordförråd och tematisk korrespondens. Även avsnittens sammanhang behöver tas i beaktande. Självklara samband och användning av motiv antyder och förklarar förekomsten av, och övergångar mellan, annars oförklarliga eller avlägsna idéer i tolkningen. I de undersökta texterna finner man ett sofistikerat nätverk av bibeltexter och teman sammankopplade genom nyckelord och nyckelteman.

Två exempel från avhandlingen:

En av de texter som undersökts är Pesiqta de Rab Kahana (fr. ca 400-talet). I denna text byggs en jämförelse upp mellan Salomo och Adam utifrån 1 Kung 5:11 (Han var visare än alla andra människor [1 Kungs 4:31 SFB2015]; min övers.: Han var visare än mannen [dvs Adam]). Adam används för att förstärka och betona Salomos vishet. I denna tolkning citeras även Ps 8:5 (vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson att du tar hand om honom? [SFB2015]) som änglarnas ord av kritik mot Gud när han vill skapa mänskligheten. Hela Psalm 8 visar sig vara full av möjligheter i de antika utläggningarna till att läsa den som en konflikt mellan änglarna och människan.

En annan text som undersökts i avhandlingen är Genesis Rabbah (fr. ca 400-talet) och dess användning av Hos 6:7 (Såsom Adam har de överträtt förbundet, där var de trolösa mot mig). I denna text från Genesis Rabbah byggs det upp en jämförelse mellan Adam och Israel, där de ställs i parallellt förhållande till varandra, med den slutsats att såsom Gud handlade med Adam, så kommer han också att handla med Israel. Man har läst skildringen av Guds handlande med Adam som ett mönster för Guds handlande med Israel i den bibliska historien. Adam tolkas typologiskt som Israel och kan på sätt och vis sägas vara den förste israeliten.

Av Teol. Dr. Jonatan Ådahl   |  Foton: pixabay.com