Vi har funnit Messias 

Vi har nyss firat Midsommar och den helige Johannes Döparens dag. Helgens läsningar påminner oss om, hur Johannes skulle bana väg för Jesus Kristus, kalla till omvändelse och peka på det Guds Lamm som tar bort världens synd.

Fiskaren Andreas följde Johannes Döparen och tog del av hans undervisning, och direkt när han sedan fått börja följa Jesus som sin mästare, så skyndar han till sin bror med den stora och omvälvande nyheten: ”Vi har funnit Messias!” (Joh 1:35ff.).

Detta var också en bekännelse – en bekännelse till Ordet som Herren talat genom profeterna, löftet om den Smorde som skulle befria och upprätta sitt folk, och regera med rättfärdighet och frid. En bekännelse av att allt inte var som det från begynnelsen var menat att vara, och att Herrens Smorde behövdes!

Andreas fick alltså föra sin bror, Simon, till Jesus. Tillsammans med de andra apostlarna fick de en viktig roll i Jesu uppdrag: “Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och helvetets portar ska inte få makt över den” (Matt 16:18). Så sade Jesus till Simon Petrus när han bekänt Honom vara “den levande Gudens Son”. Peter har namnsdag den 29 juni, för man har genom Kyrkans historia tackat Gud särskilt för aposteln Petrus (och Paulus) på den dagen.

På denna bekännelse bygger Jesus sin Kyrka, och den byggs varje dag när kristna låter Honom vara Herren. Vi är levande stenar i Hans tempelbygge, när vi bekänner vår synd inför Honom, och när vi åkallar Honom som ende Frälsaren från syndens makt över oss.

Bekännelsen är viktig och central. Men den tystnar lätt för oss, eftersom den inte är något vi själv kommit fram till. Rädsla för vad andra tycker kan kväva bekännelsen. Ibland är det kanske främst något vi föreställer oss, men på många håll i världen är hotet både fysiskt och påtagligt. Liksom Andreas, Paulus och Petrus dog därför att de bekände Jesus som Herren, dödas många människor också idag därför att de är kristna. 

Men har man hittat den Messias, som profeterna talat om – inte någon egen föreställning – så kan man följa Andreas exempel och fråga “Var bor Du?” och sedan stanna hos Honom och bjuda med sina syskon.

2025 markerar att det är 1 700 år sen Nicenum antogs vid kyrkomötet i Nicea. Men Kyrkans bekännelse är alltid aktuell och angelägen. Vissa formuleringar är förstås präglade av tiden då de kom till, men de handlar om Gud som är densamme igår, idag och i evighet, och som vill att alla människor ska bli frälsta.  

Därför lyfter Profilutskottet särskilt bekännelsen i år, under rubriken “Signerat”. Och Provinskonventet den 26-27 september i Helsingborg inleds med ett föredrag av Daniel Johansson, (lektor i Nya testamentets exegetik, samt grekiska på Församlingsfakulteten), om just Nicenum.

Nyligen hade undertecknad nöjet att tillsammans med biskop Bengt och stiftsprosten, David Appell, träffas med representanter från nästan samtliga församlingar inom Missionsprovinsen. Ett digitalt möte en vardagskväll gav oss möjlighet att informera och samtala om vikten av fortbildningsmöjligheter för prästerna, och planering av semester, så att verksamheten i församlingarna kan upprätthållas i möjligaste mån. Församlingarna kunde berätta om egna lokala lösningar som kan bli till inspiration för andra inom Missionsprovinsen. 

Vi berörde även behovet av insamling och gåvor till Missionsprovinsens centrala verksamhet. Se flyer som sänts ut med Sändebrevet nr 146. Vi planerar att återkommande ha sådana digitala möten, för det är också ett sätt för oss alla att stötta och uppmuntra varandra, när församlingarna är utspridda utöver landet.

Med dessa ord och med sommarpsalmens slutvers önskas alla läsare av Sändebrevet en god och välsignad sommar!

Behåll mig till ditt paradis,
Och låt mig på de trognas vis
I dina gårdar grönska.
Låt mig få tjäna Dig allen
I trohet sann, i kärlek ren,
Så vill jag mer ej önska.  (Sv Ps 200)

Av Provinssekreterare Jakob Okkels