Är inte jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren. Jag har hört vad profeterna säger, de som profeterar lögn i mitt namn: ”Jag har haft en dröm, jag har haft en dröm!” Hur länge? Vad har profeterna i hjärtat, lögnprofeterna som profeterar sina egna hjärtans bedrägeri? De tänker att de med sina drömmar som de berättar för varandra ska få mitt folk att glömma mitt namn, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baal. Den profet som har haft en dröm kan berätta en dröm. Men den som har tagit emot mitt ord, han ska troget tala mitt ord. Vad är halm mot säd? säger Herren. Är inte mitt ord som en eld, säger Herren, och som en slägga som krossar klippan?  (Jer 23:24b-29)

Vi får dagligen höra eller läsa många olika visioner eller beskrivningar av verkligheten. Politiker och kommentatorer lägger frikostigt fram sina idéer och åsikter, och som mottagare försöker vi sortera och förstå, så vi kan navigera i det ständiga flödet. 

Så har det också varit bland Guds folk och genom Kyrkans historia. Falska profeter har fört fram sina egna tankar, “sina egna hjärtans bedrägeri”, sådant som är rätt i tiden. Det kan vara påståendet att Bibelns moral-undervisning inte är relevant i dagens läge eller viljan att sudda ut det obehagliga talet om synd till fördel för en känsla av hopp i största allmänhet. I vilket fall, så blir det halm istället för säd. Guds ord är avgörande viktigt, nödvändigt för allt liv på jorden, utan det skulle universums klocka stannat för länge sedan. Kristus som Han uppenbaras i den Heliga Skrift är enda vägen till frälsning för en fallen mänsklighet. Det måste förkunnas, och till skillnad från den profet som talar sitt eget eller enligt tidens anda, så måste den som tagit emot Guds ord också troget tala det till omvändelse och tro, uppbyggelse och evig tröst.

För den sakens skull är biskopens och Konsistoriets prövning av prästkandidater och fortbildning av prästerna mycket viktig. Det samma gäller de visitationer som biskopen gör i församlingarna. Dessa tillsynsbesök har så sakta kommit igång igen, senast i Johannes församling i Borås och dessförinnan i Umeå, och ordningen för dem har förtydligats. Planen är att det under 2026 ska bli 3-4 visitationer i Missionsprovinsens församlingar för att stötta dem i det nådens uppdrag som de har. Vid besöken beskrivs läget och den verksamhet som finns i församlingen, och det ges möjlighet att samtala med biskop och prost. 

Under de senaste åren har ledningen också bjudit in till digitala samlingar 2-3 gånger per år för att representanter från församlingarnas ledning ska få möjlighet att träffa varandra, ta del av information
från biskop Bengt, Missionsråd och Konsistorium. Då kan också representanterna, oftast församlingens ordförande eller liknande, lyfta frågor till ledningen. De digitala träffarna är uppskattade och vi vill gärna fortsätta med dem. På senaste mötet lyftes bl a en önskan om att ha en “ambassadör” i varje församling som kan berätta om aktuella händelser och behov inom Missionsprovinsen, liksom planen för kommande Provinskonvent i Umeå – se sidan 14.

Början av 2026 har inte bara präglats av förberedelser för Provinskonventet. Det har även gett anledning till en resa till USA i slutet av januari. Lutheran Church – Missouri Synod (LC-MS) har önskat att träffa biskop Bengt m fl igen för fortsatta samtal inför ett möjligt erkännande av kyrkogemenskap med Missionsprovinsen. Delegationen inbjöds för att träffa de organ som förbereder samtal kring lärofrågor och kyrkogemenskap, och president Harrison, ledare för LC-MS deltog också i de två dagars möten som ägde rum på kyrkans prästseminarium i Ft Wayne, Indiana. Även här lyftes på ett särskilt sätt synen på Guds ord, vad det är och gör. Samtalen förekom oss öppna och goda, och bilden av den svenska och nordiska situationen verkade klarna något för dem vi mötte. 

Samtalen hade lagts i anslutning till ett symposium på seminariet, dit många kommer från övriga USA och många andra länder. Det gav oss möjlighet att knyta kontakter som gäller diakonala möjligheter i våra församlingar så väl som församlingsplanteringen i Israel.

När vi nu har kommit in i förfastan och riktar våra tankar mot ett centrum i Kyrkans liv, Kristi lidande, död och uppståndelse, så får vi skala bort världens många röster och istället ställa oss själva, våra liv och våra församlingsgemenskaper in under Ordet … som går ut från min mun. Det ska inte komma tillbaka till mig förgäves utan att ha gjort vad jag vill och utfört vad jag sänt det till (Jes 55:11).

Av provinssekreterare Jakob Okkells