Stiftsprosten har ordet – december 2023

19 december, 2023

”Ordet blev kött och tog sin boning bland oss” Joh 1:14

Vi står inför att fira jul, ännu en gång. Vi får glädjas och fira att Guds Son föddes som människa, för att i vårt ställe lida och dö för våra synders skull. I Ordet som blivit kött har vi gemenskap med Gud – och med varandra. Detta är en verklighet att fira inte bara några få dagar om året, utan att fira året om. Att Ordet blivit kött är inte bara en historisk händelse där och då – det är också en verklighet här och nu. 

Ordet blev kött och tog sin boning bland oss – och bor ännu idag bland oss, där Ordet predikas och sakramenten förvaltas. Guds ord måste ännu idag predikas, oförvanskat och klart, till omvändelse och syndernas förlåtelse i Jesu namn. Då kan Ordet bli mer än bara ord – mer än bara historia, mer än bara kunskap – det blir till kött bland oss. Ordet tar kroppslig gestalt i levande församlingar av människor som genom dopet förenas med Kristus som lemmar i hans kropp och som uppehålls i levande tro av Guds Ande och ord i en kroppslig gemenskap med Kristus och med varandra i nattvarden. 

Missionsprovinsen finns för att julens händelse ska förbli verklig bland oss. Präster och församlingar – det är två helt avgörande angelägenheter i Missionsprovinsens arbete, för att Guds ord ska förkunnas och sakramenten förvaltas och Kristus själv ta kroppslig gestalt i lokala församlingar. 

Det finns ett påtagligt behov av både präster och församlingar runtom i landet. På sina håll är detta behov mer påtagligt än på andra platser. Men också där det idag finns god präst och levande församling kan omständigheterna snabbt förändras. Ingen kan ta något för givet. Det behöver alltid vara allas vår bön att skördens Herre ska sända arbetare i sin skörd. Men det behöver också vara allas vårt arbete att pröva, kalla, rusta och sända de arbetare som Herren vill använda sig av. Missionsprovinsen är allas vår gemensamma angelägenhet – centralt och lokalt. I de lokala församlingarna behöver vi ta ansvar för att ta emot präster. Präster som ska betjäna församlingarna behöver själva betjänas av församlingarna. En fråga som är angelägen för oss att ställa, det är vilken lön en präst har rätt att uppbära? Den frågan har aktualiserats i samtal med de församlingar som har anställda präster. Här vill jag gärna hänvisa till vad man i en av våra församlingar nyligen skrev – om prästtjänst och givande – till uppmuntran och eftertanke för sina församlingsmedlemmar. Den skrivningen framfördes också som en hälsning vid provinskonventet i oktober och återfinns här nedanför.

Våra präster finns inte för egen skull, utan för att förkunna Ordet och förvalta sakramenten för allas er skull. Där så sker uppenbaras Herrens härlighet. Låt oss då, som herdarna i julnatten, ”gå åstad” och tillsammans i våra församlingar lova och prisa Gud för allt som vi får höra och se – lika verkligt som det sagts oss ha skett den första julnatten.

Med önskan om god jul – julen 2023 och året om med Jesus i församlingen!

David Appell
Stiftsprost

Om prästtjänst och givande

Bibeln framhåller att församlingarna har ansvar för herdens försörjning. Tiondegivande är i Skriften och i kyrkans historia ett sätt att ta detta ansvar. Det är ingen lag men något som Guds ord lyfter fram som gott exempel för enskildas och gemenskapers givande. Givande kan också ske i form av arbetsinsatser, trogen närvaro vid gudstjänster och andra samlingar, diakoni i det tysta, bön etc. Men vi måste inse att gudstjänstlivet förutsätter insatser av präster och att dessa må tjäna sitt uppehälle. Givande i form av pengar är därför avgörande för församlingslivets fortsättning. 

Vill vi satsa på detta tillsammans och investera i Guds rike här och nu? Vi ber er alla att fundera, reflektera och söka Guds ledning för hur vi kan förvalta våra pengar som till syvende och sist kommer från Gud.  Allt tillhör Gud, kommer från Gud och inför honom ska vi vara goda förvaltare.

Några verser som vi bör läsa och begrunda:

De äldste som sköter sin ledaruppgift väl ska ni anse värda dubbel heder, särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. Skriften säger: Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar, och: Arbetaren är värd sin lön. (1 Tim 5:17f).

Så har också Herren befallt att de som predikar evangeliet ska leva av evangeliet. (1 Kor 9:4).

Men den som får undervisning i ordet ska dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. (Gal 6:6).

Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt. Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare. Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk (2 Kor 9:6ff).