Söndagen den 17 augusti 2014 avled den norske biskopen Børre Knudsen efter längre tids sjukdom. Han är säkert bekant för många i Sverige genom sin psalm Faraos härar hann upp oss vid stranden (Sv. Ps. 618). Psalmen sjöngs vid Missionsprovinsens första biskops- och prästvigning den 5 februari 2005, då biskop Børre också själv medverkade.

Børre Knudsen förstod tidigt att man inte kunde erkänna och ta emot biskopar som inte fasthöll Bibelns ordning för äktenskapet mellan man och kvinna. Tillsammans med andra insåg han att det inte bara var en etisk fråga utan också en fråga om kyrkans trovärdighet och legitimitet. Han blev därför den förste som i de nordiska nationalkyrkorna kallades och lät sig vigas till biskop för att församlingarna och deras präster skulle få en godtagbar biskop. Biskopsvigningen ägde rum i Kautokeino redan den 6 april 1997.

Både Børre Knudsen och de präster och församlingar som kallade honom agerade föredömligt i den kyrkokamp som hör till vår tid.
Det var därför en stor glädje att denne föregångare ville medverka vid vigningen av Missionsprovinsens förste biskop – en mot-biskop i Svenska kyrkans tradition.

Att Børre Knudsen vigdes till biskop kostade honom behörigheten att verka som präst i Den norske Kirke, men han tjänstgjorde i de församlingar som hade kallat honom så länge han orkade. Missionsprovinsen fick bistå när hans efterträdare, Thor Henrik With, vigdes till biskop i Tromsø den 24 mars 2012.
Det fanns en poetisk kraft i Børre Knudsens förkunnelse, antingen det var i gudstjänstens predikan eller i psalmerna han skrev. Det var inte han själv som skulle träda fram, utan Skaparens gudomliga ord skulle införlivas i vårt mänskliga språk och ge liv åt våra ord och våra tankar och förnya oss.

Relationen mellan stat och kyrka var länge god i de lutherska länder, men utmanades under förra seklet alltmer.
Norska statens godkännande av lagen om fri abort på slutet av 70-talet visade för Børre Knudsen, att staten inte längre ville vara evangelisk-luthersk. Som präst i Den norske Kirke nekade han därför att ta emot lön från staten, utan kunde fortsätta tjänstgöra tack vare en ansvarstagande församling.

Med stöd av sin hustru Ragnhild blev han samtidigt en Kyrkans profetiska röst in i samhället, där han markant talade de ofödda barnens sak och pekade på samhällets svek mot de blivande mödrarna, som inte fick hjälp att ta Skaparens kallelse på allvar.

Kampen för människans värde och värdighet ur Skaparens hand kostade honom och hans familj oerhört mycket. För hans egen del även till kroppen, som till sist var mycket sliten och svag.
Detta syns också i dokumentären En prest og en plage som visats på bio i Norge tidigare i år och finns tillgänglig som dvd.

Biskop Børre Knudsen har fullbordat sitt lopp i en ålder av nästan 77 år. Vi är tacksamma att Gud kallade honom till sin tjänst och att han hörsammade den kallelsen.

Jakob Okkels

Jublande lyfter vi upp våra händer,
vi som vår räddning ej mer kunde tro.
Nyfött står folket på skimrande stränder.
Snart skall i Kanaan trygga vi bo.
Manna från himlen är reskost på vägen,
brödet vi bryter och vinet ur lägeln.
Halleluja! Halleluja!

Sv. Ps. 618:3

Läs ytterligare:

Biskop Børre Knudsen – i takknemlighet
Børre Knudsen 
har fullført løpet
Ord till pappa!
Uppbrott
Missionsprovinsens hälsning