Under den gångna hösten har det varit prästmöte i Göteborg, den 14–16 november. Den första dagen var prästkollegiet samlat till samtal, överläggningar och mässa. Prästmöten är viktiga dagar för Missionsprovinsens präster.
Utgångspunkt för samtalen var två utsända artiklar från den förre domprosten Nils Johansson, Linköping. Den ena artikeln handlade om 1 Kor. 13 och 1 Kor 14. Den andra artikeln handlade om ”Kvinnan och Kyrkans ämbete enligt Paulus-breven”. Fastän artiklarna skrevs för många år sedan, 1962 och 1963, är de ändå i högsta grad aktuella. Artikeln om 1 Kor. 13 tar upp frågan om vems kärlek det är som beskrivs i kapitlet och svarar att det är Kristi kärlek som målas där.
Den andra artikeln tar upp frågan om vad bibelordet säger om kvinnliga präster. Artikeln skapar en stor tydlighet i vad Guds ord säger om ämbetet. Ett engagerat samtal fördes i prästkollegiet med anledning av artiklarna.
Höjdpunkten på dagen var mässan på kvällen där alla närvarande biskopar medverkade och prästerna fick förnya sina prästlöften. Till orator vid nästa prästmöte utsåg jag Rune Imberg. Att vara orator betyder att presentera en uppsats för prästerna och att uppsatsen blir föremål för samtal vid prästmötet. Som predikant vid nästa prästmöte utsåg jag Jan-Erik Appell.
De två följande dagarna låg i fortbildningens tecken och var förlagda till Församlingsfakulteten. Temat var ”Ledd för att leda” med angelägna föredrag och samtal och på lördagens förmiddag var det ledarskapsutbildning för Missionsprovinsens präster. Personalutskottet genomförde denna viktiga och uppskattade utbildning under ledning av Bengt Gustafsson och Peter Andersson.
Nu är det en alldeles speciell tid för alla kristna: Advents- och jultiden som kommer. Advent lyfter fram att Kristus kommer. Han kommer i Ordet och Nattvarden. Han kommer nära i bön och stillhet. Han skall komma i makt och härlighet till sist och upprätta allt. Och vi skall alltid vara beredda att möta honom. Jesus kommer snart!
Snart kommer den underbara, ljusa jultiden. Varje år fylls vi av förundran över hur märkliga Guds vägar är. Gud blir människa, ”för vår frälsning och för vår salighets skull” (Nicenska trosbekännelsen). Inkarnationen (att Gud blir människa) är en huvudpunkt i vår kristna tro och bekännelse.
Han kommer som ett litet barn för att dela allt med oss och göra allt för oss. ”Och vore ej det barnet fött, förtappat bleve då allt kött, nu frälsning bjuds åt alla”!
Tillsammans med änglarna får vi sjunga: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden”! Tillsammans med Betlehems herdar får vi gå och se vad som har skett. Tillsammans med de vise männen får vi falla ner och tillbe honom som är Gud och människa. När vi firar gudstjänst är det just detta vi gör. Då är vi tillsammans med änglarna, med kristtrogna i alla tider. Vi är förenade inför Herren Jesus Kristus, han som är vår Frälsare och Herre.
EN GOD OCH VÄLSIGNAD
JULHÖGTID
tillönskas er alla av
+ Bengt