Jesus föddes i Israel, av en judisk mamma, och blev en del av det judiska folket. Ändå ser inte hans eget folk hans födelse som en viktig händelse, tyvärr. När jag ombads att skriva en artikel om julfirandet i Israel var jag först tveksam till att göra det. Vad kunde jag skriva? Till skillnad från de rika och uråldriga jultraditionerna i europeiska länder ägnas inte särskilt mycket uppmärksamhet åt jul i Israel. De flesta är inte kristna och har inte med sig ett kristet arv inbäddat i den kulturella bakgrunden. Men ju mer jag tänkte på frågan, desto mer insåg jag att just detta är en del av det speciella – och autentiska – med julfirandet.
När jag tänker på vad som är bäst med julfirandet i Israel idag, så tänker jag på hur den första julen var. I Europa är julafton en extraordinär kväll. Gatorna är tomma, lite trafik, butikerna stängda, massor med dekorationer, och mysig snöig atmosfär. I Israel får du inget av det, vilket gör att du får uppleva något av den första julen: ingen visste att det var ”jul” utom några få människor. Som lutheran i Tel Aviv får också jag känslan att ingen känner till den verkliga innebörden av Messias födelse – utom jag och mina bröder och systrar i Immanuelkyrkan.
En annan sak är att vi firar jul i Israel bland många som står inför att höra glädjebudet för första gången. Och de behöver höra det! I vår kyrka, Immanuelkyrkan, har vi flera evenemang under adventstiden fram till jul, som t ex luciafirande (vår kyrka har skandinaviska rötter), orgelkonserter med traditionella julsånger, utsmyckade julgranar och en kulmination i de två gudstjänsterna på julafton och julnatten. Det är en sann glädje för mig, och djupt meningsfullt, att fira vår Herres födelse i vår kyrka. Jag uppskattar det särskilt eftersom majoriteten av den messianska rörelsen i Israel (Jesus-troende judar) inte firar jul utan tenderar att nedvärdera julhelgens betydelse, olyckligt nog. Många sekulära israeler är emellertid intresserade av julfirandet, inte på grund av Messias födelse, utan på grund av den julatmosfär som de stött på i filmer och liknande (vilka ofta visas i Israel vid den tiden på året). De ser det som exotiskt. Därför är julhögtiden och julgudstjänsterna utmärkta tillfällen att förkunna evan-gelium för hundratals icke-troende israeler. De fyller vår kyrka till sista bänkplatsen. Och vad får de möta? Förkunnelsen av lag och evangelium, att Gud betraktade oss som så onda att han behövde sända oss en Frälsare, att Han som av evighet är Gud blev svag och begränsad i det späda barnet, för oss och för vår frälsnings skull. En del återvänder till vår kyrka och vill höra mer. Må därför Israels Gud komma på nytt till sina egna, i Ord och sakrament, och av nåd ge dem rätt att bli Guds barn, genom Jesus Kristus som blev människa för vår skull.
Sahar Sadlovsky Gold, Israel
(Översättning av Jakob Appell)
Sahar Sadlovsky Gold är född och uppvuxen i en judisk familj i Tel Aviv. Som vuxen kom han till tro på Jesus Kristus genom mission som utgick från Immanuelkyrkan i Tel Aviv, en församling uppburen av nordiska lutherska missionsorganisationer (bl.a. Källan). Där kom han också att träffa Maria från Sverige (hemmahörande i Sackeuskyrkan i Umeå) som han är gift med. De har dottern Thea tillsammans. Sahar har studerat teologi och har begärt att få en prästkallelse prövad av Missionsprovinsens konsistorium, som godtagit honom som prästkandidat. Mer om Sahar och kontakterna med Israel finns i tidigare nummer av Sändebrevet (2019, nr 113).
Lyssna till Sahar som predikade på tredje söndagen advent i Sakueskyrkan i Umeå. Klicka här!