Reformation i Tel Aviv – och i Sverige?

I en luthersk kontext har Reformationsdagen firats den 31 oktober, till minne av att Martin Luther spikade upp de 95 teserna på kyrkporten i Wittenberg. I svensk-kyrklig tradition fanns det en längre tid “böndagar”, där Reformationsdagen uppmärksammades. Sedan 1983 är dagen sammankopplad med Sexagesima (under förfastan). 

Missionsprovinsen (MPr) har sedan en tid tillbaka ett embryo till församlingsplantering i Tel Aviv: Missionsprovinsen i Tel Aviv – ett första dop.

MPr har under det senaste året sänt präster på besök i Tel Aviv ungefär en gång i månaden, för gudstjänstfirande och undervisning. På grund av kriget i Mellanöstern, blir sådana besök förmodligen tills vidare svåra att genomföra. I stället ges anledning att fira “digitala gudstjänster”. Så blev fallet den 31 oktober (Reformationsdagen), då jag kallades att leda en digital gudstjänst från Halmstad tillsammans med tre deltagare i Tel Aviv-regionen. Liturgiskt sett försiggick gudstjänsten på engelska, men textläsningar och Herrens bön leddes på hebreiska. För mig personligen var det första gången jag hade förmånen att predika evangelium för judar. Predikotexten hämtades från Ef 2:8–10, med fokus på Jesus Kristus: om nåden, tron och goda gärningar.   

I början av oktober publicerades en debattartikel i tidningen DAGEN, med rubriken Att undanhålla Jesus för judar är att agera antisemitiskt.

Två dagar efter Reformationsdagen, den 2 november, publicerades en slutreplik från Susanne Rappmann, biskop i Göteborgs stift och Kamilla Skarström Hinojosa, lektor i Gamla testamentets exegetik, Göteborgs universitet med rubriken Kyrkan bör inte bedriva någon mission bland judar.

Med hänvisning till dokument från Svenska kyrkan och den Romersk-katolska kyrkan ges klart besked: 

… vi delar inte den hållning som Sahar Sadlovsky Gold och Roland Gustafsson uttrycker i en replik att ”evangelium om Jesus måste predikas för judar så att de kan bli frälsta”. I stället bör den judisk-kristna dialogen prioriteras och artikeln avslutas … ett behov av en fortsatt genomlysning, reflektion, och nytänkande – med stöd i kyrkans flertusenåriga tradition – för att kunna skapa nya tankemodeller för kristen identitet, modeller som inte på något sätt bygger på ett förringande eller förminskande av den Andre. 

Sahar Sadlovsky Gold har tagit del av artikeln och försett oss med följande tänkvärda kommentar om slutrepliken:

Det finns problem med premisser och definitioner. Deras utgångspunkt har som mål ”att vara i goda och fredliga förhållanden med det judiska folket”, det vill säga aldrig förolämpa dem och faktiskt aldrig hävda: ”Du behöver ändra något”. Men som kristna är Bibeln, Jesus och hans apostlars ord, fundament och grund. I sin kritik bryr de sig inte om att relatera till de texter som föreslogs i vår artikel, som inte bara lär att evangeliet är för judarna – det är faktiskt först till judarna. Utanför Israels Messias finns ingen frälsning. Deras definition av kärlek motsvarar att ”inte uppröra eller utmana någon”. I deras definition är objektiv sanning inte ryggraden i kärleken till nästan.

Jag vill gärna hänvisa till en intervju med Sahar Sadlovsky Gold, där han presenterar sig och förmedlar ett personligt vittnesbörd om den kristna tron: Paths to Lutheranism: from Judaism – Sahar Sadlovsky, 11/3/23.

I Apostlagärningarna redogörs för hur evangeliet “färdas” från Jerusalem till Rom. I kapitel 13 berättas hur Paulus och Barnabas predikade Guds ord i Antiokia i Pisidien. I den episoden sker ett paradigmskifte från mission bland judar till förmån för hedningarna: Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna (Apg 13:46). Enligt Jesu förutsägelse pågår ett globalt missionsuppdrag intill hans återkomst i härlighet: … detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma (Matt 24:11). Aposteln Paulus beskriver utkorelsens hemlighet på följande sätt: 

Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel, och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob. Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder (Rom 11:25–27). 

Detta avsnitt har under kyrkohistoriens gång haft olika tolkningar. Själv känner jag trygghet inför hur den tysk-amerikanske prästen C. F. W. Walther utlägger sammanhanget i sin helhet: 

Hemligheten består i att judafolket aldrig blir helt förstockat, att dess förstockelse alltid skall förbli endast partiell, så att så länge hedningar blir omvända, blir också judar det, och så länge hedningarnas nådatid varar, varar också judarnas nådatid. Sålunda skall aldrig den tid komma, då endast hedningar går in i Kristi rike …  Gud skall hålla sitt löfte. Han skall därför allvarligt sörja för, att det alltid ända till den yttersta dagen finns ett judafolk, och vidare, att ur detsamma alltid ända till den yttersta dagen, några skall bli omvända, benådade och saliga. Och så, på detta härliga, beundransvärda och tillbedjansvärda sätt skall genom Guds obegripliga trohet, sanning, barmhärtighet, tålamod och långmodighet hela det av honom i förväg utvalda Israel (11:2) bli frälst, ingen enda själ undantagen (Lehre und Wehre, 1859, s. 329f). 

Därför vill Missionsprovinsen gärna delta i arbetet för att räcka evangeliet till det judiska folket.

Roland Gustafsson
Biskop emeritus

Bilder: historiskamedia.se, pinterest

I Missionsprovinsens Sändebrev (nr 137, november 2023) finns en artikel med rubriken Hälsning från Tel Aviv.