Pekka Heikkinen har den 25 augusti 2026 fått somna in och fått komma hem till Jesus. 

Han föddes i det Viborg, som då tillhörde Finland, den 17 juni 1939. Han föddes in i ett krigsdrabbat Finland och Pekka fick tillsammans med sin tvillingsyster Liisa med prosten Carl Norborgs försorg komma till Sverige flera gånger som barn. Den tredje gången han kom till Sverige, 1948, kom han till en fosterfamilj i Självared i Seglora utanför Borås där han kom att trivas. Pekkas far stupade i kriget när Pekka var endast två år gammal och hans mor hade svårt att ta hand om Pekka och hans syster. Tanken var att han skulle komma tillbaka till Finland men han hade gjort sig ett hem i Seglora och började att, som det hette ”läsa för prästen” där. Rolf Svennemar som var präst kom att betyda väldigt mycket för Pekka och det var genom hans undervisning och egen bibelläsning som Pekka kom till tro på Jesus. Han har i efterhand beskrivit konfirmationstiden som den lyckligaste tiden i hans liv. Han fortsatte att ha en tät kontakt med Rolf Svennemar och cyklade ofta till honom för att samtala om andliga ting. Det var vid ett av dessa samtal som Rolf hade frågat Pekka om han inte skulle bli präst som honom. Sedan den dagen var det klart för Pekka vad han skulle göra. Efter studier på Realskolan i Kinna började han på Prästgymnasiet i Göteborg tillsammans med sin gode vän från Seglora, Stig Andersson. Pekka och Stig kom sedan att följas åt genom inte bara gymnasietiden i Göteborg utan också sedan teologistudier i Lund innan de bägge prästvigdes i Göteborgs domkyrka den 25 maj 1965.

Efter prästvigningen kom Pekka först till Uddevalla och efter det till Lundby i Göteborg. Det var under tiden i Uddevalla som han träffade sin Lena som han senare gifte sig med och de fick tillsammans fem barn. Lena avled 2004 och därefter gifte han sig med Susanne som gick bort 2024.

1970 blev han komminister i Stala på Orust och 1978 blev han kyrkoherde i Torsby utanför Kungälv där han var kvar tills 2001 innan han flyttade tillbaka till Bönås i Seglora och blev komminister i Öxabäck i Torestorps pastorat. Han pensionerades där 2004. Han var under många år en flitig skribent i Göteborgs Stifts-Tidning och var även under en längre period redaktör. Han var också en flitig föredragshållare inom bland annat Lutherstiftelsen och Kyrkliga förbundet. Under en period satt han även i styrelsen för PIBUS och var där särskilt engagerad för Församlingsfakulteten. När Församlingsfakulteten startade podcast, FFG-podden, var han i början en flitig och uppskattad gäst. Pekka var med i bildandet av Missionsprovinsen 2003 och tjänstgjorde även ofta på Lutherstiftelsens gudstjänstgemenskap samt i andra bekännelsetrogna sammanhang.

Pekkas gärning präglas av en stark trohet mot Guds ord. Han var präglad och stolt över den gammalkyrkliga traditionen men förhöll sig alltid fritt till den och drog sig inte för att kritisera den om han fann så lämpligt. Gud gav honom en särskild gåva att förkunna och undervisa och Pekka tog vara på denna gåva. Få är de som hört Pekkas predikan och lämnats oberörda av den. Han var mån om att vara tydlig och att alla människor skulle kunna ta till sig det han sa, för han ville att alla skulle ha möjlighet att lära känna Jesus såsom Frälsare och Försonare. Låt oss därför alla som lärt känna Pekka bevara hans minne i tacksamhet mot Gud över att vi fått ha en sådant Guds tjänare bland oss.

Av Kristoffer Helle | Foto: Kristoffer Helle