En intensiv höst står framför oss med allt vad det innebär av gudstjänster och samlingar, i koinonior och församlingar. Semestrar är avslutade och arbetet tar fart. 

Mitt i detta påminns vi om att det finns en motion till kyrkomötet i Svenska kyrkan om att ändra sin syn på äktenskapet och att ingen präst ska kunna vägra viga par av samma kön. Detta är oerhört oroande. På beslutande plats sitter valda politiker, som fattar beslut efter sitt partis inställning tvärs emot Guds ord och bud och Svenska kyrkans egentliga ledning i biskopsämbetet är totalt sidosteppat. Håller ljusstaken på att  flyttas från Svenska kyrkan eller har den redan flyttats? I förra numret av Sändebrevet går det att läsa det öppna brev som vi skickat till Svenska kyrkan (juni 2026).

Även om besluten i kyrkomötet inte berör Missionsprovinsen är vi ändå engagerade. Många i Missionsprovinsen har kontakter i Svenska kyrkan och känner präster som kommer att hamna i en mycket svår sits om motionen går igenom. Kyrie eleison! Herre, förbarma dig!

Detta leder osökt till att skriva något om Missionsprovinsens prästmöte, som skall äga rum i slutet av september. Där skall ordföranden i Kyrklig samling, prosten Anders Reinholdsson, tala om ”Vänner i kyrkokampen”. Anders är orator vid årets prästmöte i Missionsprovinsen. Kyrklig samling har alltsedan biskop Bo Giertz dagar stått för en Bibeltrogen och Bekännelsetrogen linje i kyrkan. Vi behöver varandra i den kampen. Kärleken till Herren och troheten mot Hans ord är en ständig färskvara. Den måste hållas levande. Det går inte att bara mekaniskt hålla fast vid en deklaration, som togs för många år sedan. Relationen  till Herren Jesus Kristus måste hela tiden hållas öppen och levande. Det handlar inte bara om att hålla fast vid en princip utan  om trons öppna gemenskap med Jesus Kristus och kärleken till honom och lydnaden för honom. 

Vi har en levande Herre och Frälsare. Detta leder över till Lutheran Church –  Missouri Synod:s (LCMS) stora konvent i Phoenix, USA, som jag, som missionsbiskop i Missionsprovinsen, deltog i under sommaren, en vecka i slutet av juli. Temat var ”Christ is risen indeed”! Kristus är sannerligen  uppstånden! Detta tema präglade gudstjänster och andakter genom hela mötet. C:a 2 500 ledamöter från församlingarna i LCMS var där. Den internationella gruppen, med biskopar och kyrkoledare från andra lutherska kyrkor runt om i världen, på c:a 40-50 personer, hade samlingar för sig med föredrag och samtal. Flera kyrkoledare presenterade arbetet i sina respektive kyrkor. Intressant och värdefullt. 

Den stora behållningen är de personliga kontakterna. De jag mött tidigare, fick jag möta igen och nya fick jag lära känna. Det uppstår en stor samhörighet. Särskilt viktigt var det att möta alla de som vi haft att göra med i Missionsprovinsens samtal om kyrkogenskap med LCMS. Vi är på väg tillsammans och snart ”i mål”. Det var ett budskap som de gav mig.

Vi står tillsammans med LCMS i det vi kallar kyrkokampen. Tillsammans med dem vill vi hålla fast vid Guds ord och vår lutherska bekännelse. Det är påtagligt att biskop Bo Giertz, som var aktiv i kyrkokampen här i vårt land, är ett stort och aktat namn i USA. Hans böcker finns översatta och läses. T ex så heter ”Stengrunden” ”A Hammer for God” på engelska. Flera ville samtala med mig om Bo Giertz.

När jag summerar intrycken från konventet i USA blir det påtagligt att det är angeläget och viktigt med den personliga gemenskapen och stödet mellan kristna som vill vara trogna mot Herren Jesus och som vill hålla fast vid Guds ord och den lutherska bekännelsen. Det är en stor risk att en sekulariserad omvärld påverkar både kyrkor och enskilda kristna. Därför behöver vi varandra. 

Som en hälsning inför hösten skickar jag med ett Bibelord, Hebreerbrevet 4:11,   ”Eftersom vi har en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, så låt oss hålla fast vid bekännelsen”.

+ Bengt Ådahl