Mina älskade, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus. Judas brev, vers 3–4.

Just nu ligger en motion på kyrkomötets bord, som vill att Svenska kyrkan endast ska ge utrymme åt en könsneutral äktenskapssyn och avkräva att alla präster ska viga par av både samma och olika kön. Detta är inget annat än att förvränga vår Guds nåd till försvar för synd och förneka vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus. Att i Guds namn välsigna ett homosexuellt parförhållande och kalla det för ett äktenskap instiftat av Gud, det är att missbruka Guds namn. Herren kommer inte att låta sådant bli ostraffat.

Vad kyrkomötet än beslutar i frågan, finns ingenting som kan ändra på Guds skapelsegivna ordning om det välsignade äktenskapet mellan en man och en kvinna. Jesu svar, då man frågade vad som gäller om äktenskapet, är tydligt och klart: Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinnaoch sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött? (Matt 19:4-5). Det är i allra högsta grad nödvändigt att fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Vad som står på spel är inget mindre än människors frälsning och eviga salighet.

Om motionen röstas ned i höstens kyrkomöte är ändå inte allt väl i och med det. Det innebär bara att kyrkans fiende retirerar för en kort tid, eftersom motståndet ännu är för stort, för att återkomma med ett nytt anfall och med ännu större slagkraft. Det handlar om att nöta ner motståndet och driva kyrkan att steg för steg förneka vår ende Härskare och Herre. Vi har sett det förr och vi ser det igen. Missionsprovinsen tillkom som en direkt följd av att Svenska kyrkan gjorde slut med allt motstånd mot ordningen med kvinnliga präster. Nu kan årets kyrkomöte slå in sista spiken i kistan för att inget motstånd ska finnas mot ett könsneutralt äktenskap. 

Är det Missionsprovinsens sak att bry sig om det som händer i Svenska kyrkan? Vi påverkas visserlig inte direkt, men indirekt gör vi det. Missionsprovinsen är inte ensam i en isolerad värld. Om en lem lider så lider hela kroppen. Som Jesu lärjungar är vi både ljus och salt, och får inte låta oss osynliggöras eller dras ner av förnekelsen som sker runtomkring oss. Vi ska vara tydliga med vad Guds ord lär, både för att förhindra förruttnelsen och för att ge upplysning om en väg framåt för alla de som nu far illa. Men vi måste också vara tydliga med att det inte går att komma tillrätta med äktenskapsfrågan med mindre än att man kommer till rätta i ämbetsfrågan. Reformen som öppnade för ett ”könsneutralt” prästämbete var ett avgörande avsteg från den bibliska tron och en direkt förnekelse av Jesu herravälde. 

Vi är på inga sätt felfria i Missionsprovinsen. Vi är inte bättre kristna än andra. Vi har i flera avseende inte så goda strukturer och ordningar som Svenska kyrkan har. Vi dömer inte det orätta i andra sammanhang med mindre än att vi själva går in under Guds dom över våra synder och brister. Vi behöver dagligen omvända oss från vår synd och förnyas genom syndernas förlåtelse i Jesu namn. Vår ambition är inte att döma andra. Vår stora iver är allas gemensamma frälsning. För den sakens skull måste vi fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.

Av stiftsprosten David Appell  |  Foto: arkivbild