
Bibelstudium i Västerås
Missionsprovinsen inbjuder till bibelstudium i Västerås, lördagen den 21 november kl 10, plats: Stadsbiblioteket
Tema: Jesus, Davids son
Ordet Israel kan syfta på många näraliggande, men olika saker. Det kan syfta på landet Israel, vilket har haft olika storlek och gränser genom historien. Under en tid syftade namnet på hela kungadömet. Vid rikets delning i nord- och sydriket, kom nordriket att kallas Israel och sydriket Juda. Israel kan syfta på folket Israel, som under vissa tider inte befunnit sig i landet med samma namn. Namnet kan syfta på personen Israel, dvs Jakob som fick namnet Israel efter att han brottats med Gud vid Jabboks vadställe. En israelit är en person tillhörande folket i Israel under biblisk tid. Motsvarande moderna begrepp för en medborgare i Israel (av det judiska folket) är en israel. NT och vissa delar av GT kan kalla dem som tillhör Israels folk för judar. Ordet ’jude’ i sig kan användas dels i etnisk mening, en av judisk börd eller jude i religiös mening, en som bejakar och håller sig den judiska tron – judendomen.
Varifrån kommer Israels folk? Vi får börja med att gå till 1 Mosebok för att hitta Israels ursprung. Vi ska se översiktligt på konturerna för Israel som Guds utvalda folk genom att fokusera på dess ursprung och vad som sägs om Israels relation och status till Gud via en del nyckeltexter.
Direkt efter syndafallet ger Gud mänskligheten det första löftet om att det ska födas en frälsare (kvinnans säd). Frågan om avkomma spelar därför en nyckelroll i GT. Nästa gång som tematiken dyker upp igen tillsammans med Guds löfte är när Gud kallar Abram i kap 12 och han får veta att han ska bli ett stort folk och att genom detta ska Gud välsigna. Gud kommer att krossa ormens huvud och bringa välsignelse.
Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade (1 Mos 12:1–3).
När Gud upprepar sin kallelse till Abram i kap 15 får Abram igen veta att han ska få många ättlingar och att även landet ska vara en gåva till dem:
”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: ”Så ska din avkomma bli…Åt dina efterkommande ska jag ge detta land” (1 Mos 15:5, 18).
I kap 17 när Gud ger Abram namnet Abraham upprättar Gud sitt förbund med honom och hans efterkommande.
Och jag ska upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, ska jag ge åt dig och dina efterkommande som egendom för evigt. Och jag ska vara deras Gud (1 Mos 17:7–8).
Israels folk har sitt ursprung i löftena till Abraham och förs vidare till de följande patriarkerna:
Isak:
Jag ska göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och jag ska ge dina efterkommande alla dessa landområden. Och i din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade (1 Mos 26:4).
Jakob:
Jag är HERREN, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina efterkommande. Din avkomma ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, norr och söder. Genom dig och din avkomma ska jordens alla släkten bli välsignade (1 Mos 28:13–14).
Genom händelserna kring Josef så hamnar Jakob och hans 12 söner i Egypten. I början av 2 Mos får vi veta att: Israels barn var fruktsamma och blev fler, de förökade sig och blev mycket talrika så att landet blev uppfyllt av dem (2 Mos 1:7). Kungen av Egypten konstaterar: Se, Israels barns folk har blivit för stort och mäktigt för oss (2 Mos 1:9). Gud har nu låtit Abrahams säd (Isak → Jakob → 12 söner → Israels barns folk [mycket talrika]) bli talrika. De har blivit till ett folk.
Israel är Guds folk redan före förbundet vid Sinai. När Gud uppenbarar sig för Mose i den brinnande busken läser vi: HERREN sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande” (2 Mos 3:7).
Israel är Guds folk redan före förbundet vid Sinai. När Gud uppenbarar sig för Mose i den brinnande busken läser vi: HERREN sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten…
Vid Sinai berg ingår HERREN förbund med Israel:
Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom [’segullah’], för hela jorden är min. Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk (2 Mos 19:5–6).
Detta uttryck ’dyrbara egendom’ [’segullah’] är särskilt viktig i 5 Mosebok där det beskrivs hur Gud har utvalt Israel till att vara Guds egendom/egendomsfolk (5 Mos 7:6; 14:2; 26:18; jmf också Ps 135:4). För du är ett folk som är helgat åt HERREN din Gud, och dig har HERREN utvalt till att vara hans egendomsfolk bland alla folk på jorden (5 Mos 14:2).
Israels folk bryter förbundet omedelbart i och med episoden med guldkalven (kap 32). Mose agerar medlare och förebedjare för folket och i kap 34 förnyas förbundet (HERREN svarade: ”Se, jag sluter ett förbund…” [2 Mos 34:10]).
Genom Israels historia så motiveras ofta Herrens nåd genom att det hänvisas till förbundet med Abraham:
Men HERREN visade dem nåd och förbarmade sig över dem och vände sig till dem på grund av förbundet som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob. Han ville inte fördärva dem, och han hade ännu inte kastat bort dem från sitt ansikte (2 Kung 13:23).
Du ska visa trofasthet mot Jakob och nåd mot Abraham, så som du med ed har lovat våra fäder i forntidens dagar (Mik 7:20).
Trots Israels alla tillkortakommanden, avfall och svåra synder så förblir Gud trofast sitt ord och sina löften:
Så säger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och ordnat månen och stjärnorna till att lysa om natten, han som rör upp havet så att vågorna dånar, HERREN Sebaot är hans namn: Om denna ordning upphör inför mig, säger HERREN, först då ska Israels släkte upphöra som folk inför mig för alltid. Så säger HERREN: Om himlen därovan kan mätas och jordens grundvalar därnere kan utforskas, först då ska jag förkasta hela Israels släkte för allt de har gjort, säger HERREN (Jer 31:35–37).
Ytterligare ett viktigt uttryck för Israel som Guds folk till skillnad från hednafolken är att Israel hade fått Guds namn ropat/kallat/nämnt över sig. Att ropa ut sitt namn över något betecknade ägande under gammaltestamentlig tid. De var hans egendom. mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn [eg. ’över vilka mitt namn har kallats’](2 Krön 7:14). Detta var vad som skedde två gånger om dagen, varje dag, vid morgon- och aftonoffret, enligt den judiska traditionen Mishna (Tamid). Och det var prästernas uppgift, att göra tjänst inför honom och välsigna i HERRENS namn (5 Mos 10:8; 21:5). Välsignelsen hittar vi i 4 Mos 6:24–26:
HERREN talade till Mose. Han sade: ”Säg till Aron och hans söner: När ni välsignar Israels barn ska ni säga till dem: HERREN välsigne dig och bevare dig. HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Så ska de lägga mitt namn på Israels barn, och jag ska då välsigna dem” (4 Mos 6:22–27).
Genom välsignelsen ropades Guds namn ut över folket och markerades som Herrens egendom till välsignelse.
Detta är som sagt inte en uttömmande beskrivning, utan en lätt skiss kring några av nyckeltexterna för Israel som Guds folk. Ser vi på GT-texterna slås vi av Guds oreserverade trofasthet och att faktiskt landlöftet stryks under så starkt som det gör.
Av TD Jonatan Ådahl, lektor i GTs exegetik (FFG) | Bild Pixabay

Missionsprovinsen inbjuder till bibelstudium i Västerås, lördagen den 21 november kl 10, plats: Stadsbiblioteket
Tema: Jesus, Davids son


Swish 123 445 32 21
PG 11 36 63-9
BG 5677-2445
Mer info under Stöd oss
Våra församlingar finns utspridda i Sverige. De är i varierande storlek och sammansättning. Gemensamt för dem att Guds Ord står i centrum, och sakramenten förvaltas.