– ur ett evangeliskt-lutherskt perspektiv
Missionsbiskopen Arne Olsson har med de biträdande biskoparna Lars Artman och Göran Beijer, samt provinssekreteraren Bengt Birgersson offentliggjort 23 teser om vad bibeln säger om hur världen och människan kom till och om vårt förhållningssätt till den bibliska uppenbarelsen.
(Bibelhänvisningar från Svenska Folkbibeln, om ej annat anges)
1. Den självklara utgångspunkten för en evangelisk-luthersk förståelse av skapelsefrågorna är att hålla fast vid den bibliska synen på naturen och skapelsen.
Detta innebär bland annat att Gud är alltings skapare och uppehållare.
- 1 Mos. 1:1, Jes. 44:24, Joh. 1:3;
- Han sade och det blev till, han befallde och det stod där; Psalt. 33:6-9.
2. Gud kan, när han vill, skapa ur intet, men han kan även, när han så vill, använda befintlig materia i sitt nyskapande.
Att Gud kan skapa ur intet antyds bl a av det hebreiska verbet bara´ (t ex i 1 Mos. 1:1), som aldrig används om mänskligt ”skapande” utan bara om Guds handlande.
- vid sitt skapande använde han primärt sitt Ord och sin Ande; Joh. 1:3, 1 Mos. 1, Psalt. 33:6.
- vid detta skapande kunde han använda materia (1 Mos. 2:7, 21 f; Joh. 2:9), men han var alltså inte beroende av den.
3. Gud är därför aldrig tvungen att handla på ett visst sätt, utan han är suverän både i sitt skapande och sitt uppehållande verk.
- För Gud är ingenting omöjligt… Luk. 1:37.
4. Gud kan – beroende på sin vilja – skapa momentant eller genom utdragna processer.
Som den som skapat allt, inklusive det vi kallar naturlagar, är Gud inte bunden att agera på ett visst sätt. I ett kristet perspektiv kan vi inte använda deduktiva argument och hävda: Så måste det ha gått till, eftersom Gud står över naturlagarna. Det är ju han som skapat dem!
- Psalt. 19:5-7, 148:6, Jer. 31:35.
5. När Gud skapar, kan det skapade ha en skenbar ålder.
Om man skulle hävda att Gud i så fall ”luras”, är det ett argument som förutsätter att han måste följa våra ”spelregler”. Dessutom är det ganska förmätet för oss människor att hävda, att vi kan identifiera varför Gud ”måste” agera på ett visst sätt och inte på ett annat.
- Vinet i Kana, som måste ha uppfattats som vällagrat (och därmed relativt gammalt), hade alltså en skenbar ålder; Joh. 2:9.
- Detta måste även ha gällt de första människorna, Adam och Eva: Av skildringen i 1 Mos. 2 bör båda ha varit (relativt) vuxna vid skapelsen (2:8, 2:21f).
- Även stjärnorna förefaller att ha en skenbar ålder (1 Mos. 1:16).
6. Principiellt sett borde det vara möjligt och tänkbart med både en långdragen utvecklingsprocess och ett mer momentant skapande.
Som människor kan vi inte hävda att Gud bör ha agerat på ett visst sätt eller kräva att han måste göra si eller så.
- Skulle något vara för underbart för Gud…? 1 Mos. 18:14a.
7. Det är viktigt och relevant att förutsättningslöst ställa frågan: På vilket sätt har universum och mänskligheten rent faktiskt kommit till?
- Frågan i sig är alltid relevant. Däremot kan vi inte självklart förutsätta eller kräva att det mänskliga förnuftet skall kunna begripa alla delar av processen; Job 38:4 ff.
- Frågan hur skapelsen gick till är alltså viktig både ur ett sanningsperspektiv och för att vi rätt ska kunna tolka de faktiska utsagorna i de bibliska texterna.
8. Det är viktigt att notera, att Gud väljer att uppenbara vissa saker för oss, medan andra är fördolda.
Vi kan alltså inte förvänta oss eller kräva, att Gud i sitt Ord skall informera oss om alla led i skapelseprocessen. Det finns inte heller några bibelställen som hävdar detta. I själva verket poängterar Bibeln ofta, att den är selektiv i sin framställning.
- t ex vad gäller Kristi verk: Joh. 20:30 ff
- vad gäller apostlarnas förkunnelse: Apg. 2:40a;
- rent generellt: 5 Mos. 29:29.
9. Vi kan räkna med att det som Gud valt att uppenbara är korrekt.
Allt i Skriften är sant oavsett ämnesområde, men huvudsyftet handlar om människans frälsning. Det är alltså viktigt att läsa Bibeln med rätt fokus. (Det är därför man brukar påpeka, att Bibeln måste läsas på rätt sätt, alltså främst i frälsningssyfte, och inte som en lärobok i t ex geologi.) Den är alltså inte given till oss för att stilla vår historiska, litterära eller naturvetenskapliga nyfikenhet.
- För evigt, HERRE, står ditt ord fast i himlen. Psalt. 119:89;
- …inget mörker finns i honom… 1 Joh. 1:5.
10. Som kristna kan vi förvänta oss att den moderna naturvetenskapen delvis (men bara delvis, inte helt) kan bekräfta de uppgifter om Guds skapande som vi möter i Bibeln.
Många av de moderna naturvetenskapliga landvinningarna kan på ett underbart sätt vittna om Guds majestät och härligheten i hans skapelse som de framställs i t ex Psalt. 8:2.
11. I och med att den moderna naturvetenskapen inte bygger på ett teistiskt-kristet tänkande, utan på ett agnostiskt, är det inte överraskande om den på vissa punkter kan komma (eller synes komma) i konflikt med en biblisk skapelsesyn.
Bibeln ska behandlas utifrån sina anspråk på att vara en uppenbarelse från Gud. Naturvetenskapen å sin sida utgår dels från dels erfarenheter och observationer, dels från teorier som förklarar dessa observerade fakta.
När dessa båda synsätt kommer eller synes komma i konflikt med den bibliska framställningen, måste vår tro på Gud och hans Ord överordnas det mänskliga förnuftet och traditionell vetenskap. Historien vittnar om hur bristfälliga de senare är, t o m när de fungerar som bäst.
12. En viktig förklaring till många av dessa skenbara eller faktiska motsättningar torde ligga i själva det moderna vetenskapsparadigmet.
- Dels förutsätter de flesta moderna forskare axiomatiskt att slumpen och oerhört långa utvecklingslinjer (men inte någon skapare, d v s Gud) har ett avgörande inflytande på naturens uppbyggnad och utveckling,
- dels bortser de helt från Bibelns (och ett stort antal gamla kulturers) vittnesbörd om en gigantisk översvämning; 1 Mos. 6-8, Matt. 24:37 ff.
13. Vi kristna måste inse att Gud uppenbarat vissa delar av sitt handlande, men inte allt.
- Till det han uppenbarat, hör bl a att han skapat allting; Upp. 4:11, Hebr. 11:3.
- Den nicenska trosbekännelsen hävdar därför, i polemik mot manikéer m fl (som menade att det finns flera skapare), att Gud är ”skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är”. Det finns alltså ingenting som Gud icke skapat.
14. Under lång tid har det rått diskussion om betydelsen av ordet ”dag” (i 1 Mos. 1), om det står för dag i vår mening eller för en lång tidsperiod. Rent principiellt skulle ordet ”dag” kunna förstås på olika sätt.
- ”Frälsningens dag”, t ex, handlar ju inte om en tidsrymd på 24 timmar (2 Kor. 6:2.) Som vi noterat ovan kan Gud, i sin allmakt, ha skapat på precis vilket sätt han velat.
Det kan noteras, att det sägs i 1 Mos. 1 att både landdjuren och den första människan skapades samtidigt, på den sjätte ”dagen”, medan andra djur skapades tidigare (1 Mos. 1:20 ff, 24 ff).
15. I den ursprungliga skapelsen var allting gott. När människan skapats, noteras det att allting var mycket gott.
- 1 Mos. 1:4 ff, 31 ff.
16. Ur ett kristet perspektiv är det viktigt att konstatera, att Adam alltså är skapad och icke född (alltså motsatsen till det vi bekänner om Jesus, vår Frälsare, i den Nicenska trosbekännelsen).
- Adam hade alltså inga föräldrar, 1 Mos. 2:7f; jfr Luk. 3:38, Apg. 17:26.
17. På ett liknande sätt är den första kvinnan, Eva, skapad ur mannens sida och icke född. Inte heller Eva hade några föräldrar.
- medan Adam skapades av ”stoft” (hebr. adamá), skapades alltså Eva av ”kött”; 1 Mos. 2: 21-23; jfr 1 Tim. 2:13.
18. Eftersom allt skapat var gott när Gud frambringade det, har det onda i världen framkommit genom ett historiskt syndafall som involverade de första människorna.
- 1 Tim. 2:13 f, 1 Kor. 15:22,
- Rom. 5:12 ff, 1 Kor. 11:8f, 12.
19. Detta fall har sedan kommit att prägla hela skapelsen, som dock, en gång, kommer att återupprättas.
- Rom. 8:20 ff; Jes. 11:6 ff.
20. Synden hör alltså inte till människans ursprungliga väsen (substans, latin).
- Detta innebär att vår Frälsare, Jesus Kristus, kunde vara sann människa trots att han inte, vilket alla andra människor är och varit, var en syndare.
21. Av flera skäl – Guds outgrundliga majestät, våra mänskliga begränsningar men även det faktum att Gud har valt att bara uppenbara vissa fakta, men inte alla – ska vi inte förvänta oss att kunna ha eller få en fullständig och detaljerad förståelse av vare sig skapelsen eller syndafallet.
Däremot har vi fått en tillräcklig kunskap för att kunna orientera oss i vår omvärld och få en överblick över de stora sammanhangen i vår värld.
- Nu är min kunskap ett styckverk…
1 Kor. 13:12 (Giertz’ ö.) - 5 Mos. 29:29, Matt. 13:28a.
22. Som människor är vi inte kallade att ”mästra Gud”. I stället har vi kristna desto större anledning att prisa honom för hans underbara skapelse, och för att han är den som uppehåller oss.
- Job 39:35, 42:3b, Jes. 45:9, Rom. 9:20;
- Psalt. 8:4f, 148, 149:2, 150.
23. Därför bekänner vi kristna med Luther i Lilla katekesen:
Jag tror, att Gud har skapat mig och alla varelser,
givit mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen och att han ännu håller det vid makt;
därtill försörjer mig rikligen och dagligen med kläder och föda, hus och hem och med allt det jag till livets uppehälle behöver,
samt beskärmar och bevarar mig för skada, farlighet och allt ont;
och detta allt av sin blotta nåd och faderliga godhet utan all min förskyllan eller värdighet;
för vilket allt jag är pliktig att tacka och lova, lyda och tjäna honom.
Det är visserligen sant.
+Arne Olsson
Missionsbiskop
+Lars Artman +Göran Beijer
bitr. biskop bitr. biskop
Bengt Birgersson
Provinssekreterare